Behövde Sverige helt enkelt ett nytt och genuint liberalt parti? Eller skulle detta bli en övermäktig utmaning i ett Sverige trött på nya partibildningar?

Svaret blev Liberati. Bakom Camilla Lindberg (och hennes under omröstningen utkvittade kollega Agneta Berliner) fanns det massor av folkpartister och folkpartivänner som reagerat lika kraftfullt mot FRA-lagen som tjejerna. Liberati bildades därför som ett nätverk med en mängd aktiviteter och som ett experiment, en kraftsamling för att försöka påverkar ett parti (Folkpartiet) i en liberalare riktning. Liberati låg med Folkpartiet utan att någon av parterna gått med på äktenskap.

Arbetet har inte varit förgäves. Folkpartiet och Alliansen har gjort mycket för den liberala agendan inom tunga områden som ekonomi, skatter och jobbpolitik. Sverige är på många sätt ett bättre och mer välskött land 2010 än det var innan Alliansen tillrädde 2006. Och Liberati har i detta arbete haft dramatiskt effekt inte minst på Folkpartiets socialpolitik, där partiet antagit skademinimeringslinjen i narkotikapolitiken (Stockholm har äntligen fått sprutbytesprogram för narkomaner), Barnkonventionen som svensk lag, och  drivit avskaffandet av tvångssteriliseringar av transsexuella, tre tydliga exempel där Liberati deltagit i debatten och påverkat Folkpartiet framgångsrikt.

Samtidigt blev valresultatet 2010 ett skrämmande bakslag för liberala intressen. Antalet modiga liberaler i Sveriges riksdag har fallit, inte ökat, samtidigt som rasister har tagit sig in och nu utgör ett vågmästarparti. Sverige har blivit ett kallare land med mindre, inte mer, frihet. Vad gör vi nu?

Enligt det beslut som togs vid Liberatis bildande 2008 skulle en utvärdering av verksamheten göras efter valet 2010 och det har under detta arbete framkommit två tydliga men åtskilda alternativ: Den ena halvan av Liberati vill fortsätta arbetet med att förändra Folkpartiet i en liberalare riktning och har valt att göra detta som ett frihetligt nätverk riktat mot Folkpartiet, som i likhet med liberati är öppet för folkpartimedlemmar och partilösa som vill påverka Folkpartiet. De andra halvan av Liberati anser att samarbetet med Folkpartiet bör avslutas och att ett seriöst arbete med syfte att lansera ett nytt liberalt parti, Liberaldemokraterna, bör inledas under hösten 2010.

Dock är alla liberatister överens om att arbetet inom Liberati har varit så givande och vänskaperna är så starka och betydelsefulla för liberalismens framtid att man vill hålla kontakten och debatten vid liv även i fortsättningen. Detta kommer man att göra som det nya Liberala Nätverket, en maillista på nätet för alla svenska genuina  liberaler, både tidigare liberatister och våra vänner, oavsett partitillhörighet.

Liberatis alla trogna följare är välkomna till Liberala Nätverket i väntan på att det nya frihetliga nätverket inom Folkpartiet respektive det nya partiet Liberaldemokraterna har tagit form. Där får ni veta mer och kan även påverka vad som händer den liberala rörelsen efter att Liberati har lagts ner. På återseende!

Fredrick Federley - we love you, we miss you!

Säpo har tagit över polisutredningen om vem som attackerat Federley och varför. Vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande – vi saknar verkligen färgstarke och liberale Federley i valspurten! – men förutsätter framför allt att vi ska få säkrare gator och torg i Sverige så att även öppet homosexuella politiker ska kunna kunna sig trygga. Det är ett livsvillkor för demokratin!

Dessutom kan det ju vara bra att Maud Olofsson och Mona Sahlin nu när de ändå vurmar för Federleys och andra homosexuellas trygghet på gatorna även kunde börja vurma litet för Liberatis och Federleys älskade vänner sexarbetarna.

Sahlins idéer om att göra sexarbete till människohandel i svensk lagstiftning avslöjar ju att Sahlin inte har fattat ett dugg om vad det innebär att vara tolerant mot sexuella minoriteter. Hon är ju själv den värsta hetsaren mot sexuella minoriteter av alla!

Så hundra poäng till Fredrick Federley och noll poäng till de rödgröna för deras vidriga intoleranta politik mot sexuella minoriteter!

Verklighetens folk 1.0

Vi fick en intressant fråga av ”Erik” på bloggen:

Jag håller fullt med den politik som Liberati förespråkar. Men jag tror att centerpartiet ligger närmare dessa värderingar än vad folkpartiet gör.

Varför bör jag då lägga min röst på folkpartiet?

Båda partierna är liberala. Båda partierna har en liberal ekonomisk politik, där det ena kan vara bättre i enskilda frågor. Folkpartiet slår dock Centern med hästlängder när det gäller utbildningspolitik (c vill väl men har inte alls samma kompetens) och utrikespolitik (samma där, c vill väl men kan inte lika bra).

En annan stor fördel med Fp att det förs en stark idédebatt och att PRINCIPERNA faktiskt betyder något i sin egen rätt. Och ett parti som förhåller sig till principer spelar en viktig roll i den politiska debatten generellt.  Vad vore till exempel en kulturdebatt om den fördes mellan barbarerna i M och S? Centern är ju av tradition ett pragmatiskt intresseparti, the original verklighetens folk.

Slutligen, om man som jag tycker att kärnkraft är nödvändigt på medellång sikt är det bättre att Fp får mandat att driva på i frågan.

Två viktiga liberaler, Bard och Monke

Dags för ett uttalat endorsement av en riktig tungviktare. Seved Monke ställer upp i riksdagsvalet i Stockholms Stad och kommunfullmäktige i valkretsen som innefattar boende runt Liljeholmen, Hägersten, Skärholmen

Seved är redan en kändis i bloggvärden som grundare av det mycket framgångsrika nätverket liberala bloggare. Han medverkar i boken politik 2.0, debatterar homoadoptioner i QX och religiösa friskolor med Siewert Öholm.

Anledningen att jag vill lyfta fram Seved är hans mycket starka liberala patos. Läs bara dagens bloggpost på egna bloggen. ”Låt er inte luras av Jimmy Åkessons fina kostymer och fina ord om att han värnar om Sverige. Det Sverige han vill ha är delat i två, fullt av hat och rasism och kommer inte att leda till något annat än att de problem som finns blir större”.

Seved beskriver själv sin politiska profil på NEOs liberala lista.

Seved Monke är den ärligaste liberal ni kan tänka er. Kryssa honom!

Vinnarsmil!

Av alla hyperaktiva liberatister är Annika Beijbom duracell-liberal numero uno.  Förutom en liberal syn på migration och livsstilsfrågor så har hon ett extra starkt engagemang i miljö och integritetsfrågor.  Hon känner till det mesta om datalagringsdirektiv och Ipred – något jag själv inte har intelligens nog att sätta mig in i.

Annika står på plats sex på riksdagslistan för Folkpartiet i Göteborg (hon kom fyra i det interna provvalet).

Förra året kandiderade Annika till Europaparlamentet drogs samtidigt med i integritetssvängen, gruppen av människor som tycker att Staten inte ska läsa dina mail ad hoc. Annika nördar loss på Wikileaks och FIDA-frågorna i stort. (FIDA – FRA, Ipred 1&2, Datalagringsdirektivet & ACTA). Annika är också ett bekannt ansikte inom nätverket Svart Måndag

Annika Beijbom anser att vi bör tillsätta en CIO efter valet. När Obama tillträdde som president anställde han genast Vivek Kundra som Chief Information Officer. Informationsfrågorna genomsyrar allt vi gör och all myndighetsutövning.  Med en sådan minister i nästa regering hoppas Annika stävja den överdrivna, obehagliga filtrering och sortering som idag sker i kabel
via staten.

Självklart har allas vår la Annika en egen blogg.

Kryssa Annika Beijbom!

Frihetsälskare till folkets förfogande

För latteliberalerna på Södermalm och tänkande Enskedebor rekommenderar vi varmt ett kryss på Henrik Bergquist, som ställer upp i kommunalvalet i Stockholm.

För Henrik går politiken ut på att skapa utrymme för oss alla att fritt utveckla våra liv. Detta kan för många verka självklart, men poängen försvinner ofta i valrörelsen. Jobb, sjukvårdsfrågor, näringslivets utveckling, skolan, klimatet – den gemensamma nämnaren bör vara att stärker vi allas vår frihet får vi det alla bättre.

Friheten är ett så pass stor tanke att man kan tro att den bara går att ge skjuts åt på högsta nivå, i riksdagen. Inte alls! I många fall påverkas vi mest av politiska beslut på den nivå som ligger oss närmast, kommunen. I Stockholms stad där Henrik Bergquist ställer upp har Folkpartiet tagit fram ett mycket starkt valmanifest för en mer liberal politik i kommunen.

Henrik lovar att vara en spårhund som letar upp frågor där det går att stärka friheten på ett praktiskt plan. Frågor som ger Stockholm en än starkare prägel av frihet, öppenhet och förtroende. Detta kan lika gärna innebära att avskaffa eller lätta på en reglering som att tillföra en. Vilka kommunala regleringar har tjänat ut sitt syfte? Vilka frågor kan vi hellre lita på oss alla att själva lösa medborgare emellan, så att den offentliga maktens begränsade resurser kan användas där de verkligen behövs? Lokala ordningsföreskrifter, bygglovsberedning, valfrihetens utbreddning i välfärdstjänster, kommuners behandling av företag – behövs verkligen alla regler som finns? Låt oss alla ta fram dammsugaren och städa!

Henrik Bergquist är redo att greppa piassavakvasten och sätta igång!

Fp på gräddhyllan i Kista

Märk att Fp-affischen hänger på trekvart bakom sosseaffischen

Ganska snabbt blev en affisch föreställande Jan Björklund nedsparkad, och lika snabbt fick sossarna upp en egen affisch på samma plats.

Jag pratade med sossarna som har valstuga på torget, men de tyckte att eftersom ”någon annan” sparkat ner affischen var det ok för dem att ta platsen. Jag tyckte det var en lite märklig attityd så jag tog kort och postade på Kistasossars facebook. De tog reson, och jag kunde raskt återställa Jan Björklund i sin fulla prakt.

Håll ihop säger Ohly. Och sparka ner.

Underbart är kort. Någon vecka senare var Björkis helt bortsparkad och ersatt med Ordförade Ohly. Jag hade inte ens hunnit börja fundera på att ta ett snack med vänsterpartisterna när sossarna slog till igen, och visade att de menar allvar med att de inte kan vänta. Alla Fp-affischer är nu borttagna från gräddhyllan, och ersatta med s-affischer.

Vi kan inte vänta

På Kista Torg finns tre valstugor, tillhörande S, V och Mp. Omaffischeringen handlar alltså inte alls om att man inte visste att Fp tagit räcket i anspråk. Man har stått i sin valstuga och sett Folkpartiets affischer varje dag sedan första affischeringsdatum.  Även om de socialistiska valarbetarna inte har sparkat ner Fp-affischerna själva så måste man ändå säga att de brister allvarligt i etik. Vi lokalpolitiker i Kista känner ju varandra, ser man en nedsparkad affisch går det bra att ringa kollegorna i SDN.

Mia, Mirja, Nima och andra S-politiker i Kista – visa lite mognad tack!

Nyamko Sabuni - Liberatis hjälte!

Det står därmed alltmer klart att taktiken från de etablerade partierna att vägra debattera mot Sverigedemokraterna ser ut att landa som ett stort misstag. Sveriges väljare vet tydligen inte att Sverigedemokraterna bedriver en aktivt rasistisk politik och radikalt motarbetar åsiktsfriheten.

Kravet i Strömsund i Jämtland att samtliga muslimer ska köras ut ur kommunen är bara ett av många skräckexempel. Alliansens stora misstag är förstås att man inte släppt fram Nyamko Sabuni mer i debatten för att visa vilken utmärkt integrationspolitik Folkpartiet och därmed Alliansen har bedrivit under den gångna mandatperioden.

Sabunis genialitet var att driva genom arbetslinjen som utgångspunkt för integrationspolitiken. Men den taktiska tystnaden om integrationen har gjort att väljarna helt missat det utmärkta arbete som har utförts och fortfarande utförs i frågan.

Att Sverigedemokraterna inte ens har några kandidater beredda att sitta i fullmäktige i drygt 50 kommuner, att de ofta bara har en enda kandidat, och att många av deras kandidater efter att ha har valts in inte ens bryr sig om att komma på fullmäktigemötena, är däremot inget problem för oss andra främlingsvänliga. En tom stol kan trots allt varken bedriva rasism eller medverka till några rasistiska beslut. Men det är förstås ytterligare en anledning till varför en röst på Sverigedemokraterna är en bortkastad röst.

Under alla omständigheter, Liberati står enade bakom Alliansen och De Rödgröna: Lyssna på vad Sverigedemokraterna faktiskt vill göra istället för deras eviga självömkande, och du kommer att inse att en röst på vilket annat parti som helst är bättre och mer civiliserat än att släppa in mörkrets krafter i Sveriges riksdag. Det vore att skapa ett kaos som Sverige och svenskarna just nu minst av allt behöver. Om man vill visa sitt missnöje med någonting bör man kanske först se till att inte skada sig själv på kuppen?

Läs gärna mer om detta glödheta ämne på följande bloggar: Per Ankersjö, Gulan Avci, Thomas Böhlmark, Tobias Cuthbert, Oscar Fredriksson, Mary X Jensen, Runo Johansson, Mark Klamberg, Niklas Lindgren, Olov Lindquist, Seved Monke Ajneståhl, Carl Nettelblad, Kent Persson, Johan Pettersson, Christer Sörliden, Frank Thorén Hall, Rasmus Jonlund. Intressant?