Ibland hamnar man fel, Wendahl
Liberal Mångfald, fd. Folkpartiets invandrarförbund, brottas med svåra problem. Förbundet är adjungerat till partistyrelsen och därför är Liberal Mångfald också ett problem för partiet.
Tanken med att ha ett särskilt förbund för invandrare är på sätt och vis gammalmodig. Tanken var god när förbundet en gång skapades, att partiets invandrare skulle ha en intresseförening för sina frågor och ett sätt att komma framåt i partiet och politiken. Man tänkte sig förmodligen ett invandrarförbund som någon slags spegel av ett kvinnoförbund. Idag tänker vi inte på ”invandrare” i klump på samma sätt.
Förbundet Liberal Mångfald fyller idag inte de funktioner för vilka man en gång skapades. Man lyfter varken fram invandrarfrågor eller invandrarkandidater, man mobiliserar inte liberaler i nya grupper eller områden. Man representerar inte folkpartister med utländsk bakgrund som förvisso är erbarmligt få. Istället har LM förvandlats till ett forum för diskussion av integrationspolitik. Utan att på något sätt vara representativ för Folkpartiets invandrare har förbundet dessutom tagit en väldigt specifik linje i integrationsfrågan, där man lyfter fram islamisering som ett huvudproblem i integrationen, inte jobb, skolresultat, boendesocialintegration eller något annat i politikens mittfåra.
Falanger inom LM bekämpar nu varandra öppet på Svenska Dagbladets debattsidor. På den ena sidan har vi Michael Trolin som gjort intern opposition till politisk affärsidé. Hans utfall mot Björklund på SvD brännpunkt är bara ett i en lång rad av attacker på Folkpartiets politik. I valrörelsen 2006 var han ute i teve och hävdade att Nyamko Sabuni hade tappat kontakten med Folkpartiets medlemmar. Sabuni, som vanligt snabb i käften svarade ”möjligtvis har jag tappat kontakten med Michael Trolin”.
På andra sidan LM:s förbundssekreterare, attention seekern Philip Wendahl, som glatt sammarbetar med populistiska fremskritspartiet i Norge. Wendahl skriver svar till Trolin tillsammans med LM.s ordförande maria Halkiewitz och LM medlemmarna Carinne Sjöberg, David Andersson och Charlie Levin, Sherin Shehade och Jessica Presits.
Charlie Levin är ordförande för LM i Skåne och står för följande citat:
Jan Björklund ”har … utmanat och kritiserat den svenska åsiktseliten
och journalistiska massmörkandet av mångkulturens efterdyningar i
samhället.”
Jag har korresponderat med Charlie Levin och frågat vad han egentligen menar. Han har en bortförklaring för varje yttrande (han yttrar sig ofta och gärna på sin blogg). När jag påpekar att om han nu blir missuppfattad så borde han ändra retorik tillstår han att han ändå gör det för att provocera och få uppmärksamhet. När jag då säger att han i så fall faktiskt inte förvaltar liberal politik, jag då är det jag som plötsligt är en del av den blinda eliten som mörkar om invandringen.
LM:s före detta ordföranden Gulan Avci och Anna Steele Karlström har föreslagit att LM ska omvandlas till nätverk. Organisationen är väldigt svag, i många distrikt är organisationen så liten att risken att den kapas av personer med enbart egna maktambitioner är stor. Detta har Avci och Steele Karlström helt rätt i. Oavsett vad man tycker om LM:s ställningstaganden finns det ingen anledning att dessa ska väga tyngre än andra nätverk, som liberala företagare eller gröna liberaler. LM som förbund representerar ju liksom andra nätverk bara personer med ett specifikt intresse.
Det värsta med LM:s öppna maktkamp är att båda sidor svärtar ner partiledningen. Båda sidor förstärker en redan felaktig bild av folkpartiets politik. Båda sidor tycker att Folkpartiet kör med invandrare. En falang menar att Fp kör för mycket med invandrare, den andra sidan menar att Fp kör för lite med invandrare (särskilt muslimer). Båda sidor gör partiet en otjänst. Folkpartiets integrationspolitik är i verkligheten väl avvägd.
