Dagens Fp-dåre – Emanuel Norén

I den här Olofströmsskolan pågår livsfarliga saker

I den här Olofströmsskolan pågår livsfarliga saker

Är det bäst att tiga ihjäl trollen i vårt kära Folkparti, eller ska vi släpa fram dem i solen och se om de spricker?  I Olofstöm i Blekinge sitter en medlem i Folkpartiet Liberalerna som tycker det är dags att patrullera skolor och fritidsgårdar med schäferhund. Så här skriver Emanuel Norén på sin blogg: ”knarkhunden kan vara ett [...] verkningsfullt verktyg i kriget mot knarket, inte minst är hunden symbolen för att vi fått nog och att den nolltolerans det så länge talats om måste bli verklighet!”

Varför inte polis beväpnad med k-pist och metalldetektorer rund Olofströms alla ökända problemskolor? Och om det är en poäng i sig att med symboliska gester visa sin avsky mot det onda och livsfarlig knarket, varför inte ställa alla barn i givakt varje morgon och anbefalla en tyst minut för knarkets offer.  Och låt oss samtidigt återinföra skoluniformer.  Men inte vilka som helst utan med trycket ”jag tolererar inte knark” på.

Som Folkpartist har jag många Folkpartivänner på facebook. Emanuel Norén var en av dem.  När jag stillsamt frågade om han drogtestar sina egna barn tog han bort mig från sin vänlista.  Jag är inte sårad, några vänner i verkligheten har vi just aldrig varit.  Men det är signifikativt, att människan vill skicka hundar på andras barn, men de egna änglarna ska skyddas.

Ungdomar i Olofström. Snart med knarkhund närvarande.

Ungdomar i Olofström. Snart med knarkhund närvarande.

Emanuel Norén har väldigt mycket fel och det är viktigt att betona att hans icke-liberala ideologi inte är vanlig i Folkpartiet.  Riktiga Socialliberaler har omtanke och vill inte skapa otrygghet för alla barn med läskiga hundar och knarkparanoia.  Äkta socialliberaler vet att vi redan idag har en skola som identifierar ungdomar som är på glid eller i riskzonen. Det behövs ingen knarkhundar för att veta vilka elever som behöver stöd, det märks tyvärr väldigt bra ändå vilka elever som har det svårt hemma. Och har eleven problem hemma så är det knappast knarkhundar han eller hon behöver till tröst.

18 kommentarer to “Dagens Fp-dåre – Emanuel Norén”
  1. Emanuel Norén Says:

    Du kommenterade en bild av min dotter med orden ” En trygg bebis som drogtestas regelbundet” och ”Du tar väl in en spårhund i barnkammaren ibland också, bara för säkerhets skull”
    Jag tar gärna en politisk diskussion, förstår att vi inte är överens och respekterar dina åsikter men jag kan inte acceptera en debatt som inbegriper mina familjemedlemmar på ett sådant plumpt och förhatligt vis. Ja, jag blev provocerad och skulle kunna gå i polemik kring dina metoder men skrev snällt att ”jag inte uppskattade din humor” varefter jag raderade dig från min ”vännerlista”. Det anstår nämligen inte en seriös vuxen debattör att använda uttryck och metoder som dessa varför jag fann det lönlöst att diskutera eller ens betrakta din som vän.

  2. Martin Ängeby Says:

    Hej Emanuel, varför ska inte dina familjemedlemmar drogtestas? Du förespråkar väldigt radikala förslag, att springa runt med knarkhundar på fritidsgårdar och i skolor är skapar väldigt stor otrygghet och du ser lättvindigt på hur andras barn och deras föräldrar skulle känna sig. Varför ska andra behöva tåla knarkhundar om du inte ens tål en kommentar?

    Jag vill passa på att beklaga om du kände att din familj var angripen. Samtidigt visar din reaktion hur allvarligt många människor ser på sin familjs trygghet. Därför tycker jag verkligen att du brustit i ditt omdöme som liberal politiker när du vill skicka hundar andras barn.

    De uttryck jag använde ”drogtest” och ”spårhund”, är för övrigt inte det minsta uppseendeväckande i sammanhanget.

    Dina knarkhundar löser inga problem alls. De skapar problem, både i skolan, och för oss som försöker skapa genomslag för Folkpartiet och socialliberalismen i Svensk politik.

  3. Oscar Solberger Says:

    Emanuel Norén, om du inte har något emot att andras barn drogtestas så kan du inte ha något emot att dina egna barn drogtestas. Om du har det så finns det ingen konsekvens alls i ditt tyckande. Likadant med narkotikahundar, antingen tycker du att det är helt okej att dina barn blir sniffade av hundarna, eller så tycker du att idén är dålig. Både för att sättas i verket mot andras barn. Och dina egna. Antingen eller. Varken du eller någon annan kan få privilegiet att slippa få sina barn drogtestade eller hundsniffade om dina tokerier blir lag. Antingen eller, Emanuel. Konsekvens kallas det.

  4. Emanuel Norén Says:

    Som ansvarsfull förälder skulle jag självklart drogtesta mitt barn om jag hade anledning att misstänka att hon missbrukade. Min dotter är dock 1.5år vilket också var skälet till min reaktion på Martins kommentar. Inte jämförbart med andra ord. Att låta en hund genomsöka en offentlig lokal efter stängning ser jag dock inte som angrepp på varje sig individ, samhälle eller för den sakens skull något som skulle vara hot mot familjens trygghet. Som sagt, jag tar gärna en seriös politisk diskussion men jag nedlåter inte mig till skamgrepp som att blanda in motståndarens familj eller att kalla denne för dåre, ej heller till liknelser som bara tenderar att bli löjeväckande.

  5. Anders Says:

    Ok Emanuel,
    Problemet är att du hittar på ett problem som inte finns, för att sedan föreslå en dyr, dålig och kontraproduktiv lösning bara för att du vill framstå som handlingskraftig.
    Jag erkänner att jag inte har någon aning om hur mycket ungarna i ofofström knarkar men jag kan inte tänka mig att de knarkar så extraordinärt mycket mer än tidigare att det kräver sådana extraordinära åtgärder som du föreslår. Och om någon redan vet hur mycket det knarkas så behövs ju inte hundarna.
    Jag kan inte tro annat än att ditt förslag är både ogenomtänkt och populistiskt.

  6. Emanuel Norén Says:

    Problemet är att det finns indikationer på elever som knarkar under skoltid vilket naturligtvis inte är acceptabelt, vilken inställning man än har till personligt bruk. Du kan heller aldrig garantera att dessa individer inte erbjuder drogen till andra kamrater på skolan. Tanken är att dessa drogande elever istället ska avskräckas från att hantera drogerna i skolan. En elev kontaktade mig och tyckte vi politiker var helt knäppa som berättade om våra planer eftersom det skulle leda till att ingen tog med droger till skolan. Mitt svar till honom var att det ju är det som är hela poängen. Och som jag också sagt, det förebyggande arbetet, bekämpning och tidig upptäckt ska främst ske genom de mekanismer som finns med skolsköterska, kuratorer, lärare, föräldrar och givetvis personal från socialtjänst och närpolis, i de delar är det alltså precis som förr.

    Det skulle vara intressant att veta hur vi annars skulle närma oss det akuta problemet?

  7. Louise Persson Says:

    Emanuel, om det finns indikationer torde man för det första veta vilka de är (annars är det bara skvaller och snack: ”någon har hört något”), och för sådana förhållanden finns redan metoder att tillgå utan att dra in hela skolan för ”undersökning” med polisiära grepp. Det har inte ett skvatt att göra med ”vilken inställning man än har till personligt bruk”, det är ännu mer irrelevant för diskussionen än din dotter. Möjligen har det att göra med vad man har för inställning till hur man på ett bra sätt arbetar med barn och unga, och om det reses en mängd frågor.

    Knarkhundar är till för att hantera brottsmisstankar eller som stickprov i Tullen, de växer inte på trän och det är dessutom så pass kostsamt att man måste ha en hyfsat klar bild av vad den typen av åtgärder ska ha för syfte och mål, och vad som eventuellt måste omprioriteras i polisens arbete.
    Du verkar ju dessutom bara bry dig om huruvida det möjligen finns knark på skolan ”allmänt”, inte om det finns knark i skogsdungen 200 meter bort eller hemma hos någon. Vilket naturligtvis blir fallet, det har eleven helt rätt i, en klar paradox och vad är det för preventivt med det, eller snarare vad är det för prevention du menar ska uppfyllas?
    En drogfri skolmiljö hanteras redan genom att det är omöjligt för elever att inte upptäckas drogpåverkade. Elever med drogproblem är kända i regel. Problemet med en skolmiljö med droger som florerar ”kaotiskt” och okontrollerat är därför som föregående talare påpekat, ett konstruerat sådant. Okänt varför.

    Men speciellt oroväckande är att strunta i att det finns sådana indikationer som du hävdar – dvs inte ”någon har hört något” – och istället för att bussa på dem en t ex kurator, ska hundar sniffa sig fram till brott. Till vilken nytta? Se tidigare en klar paradox.

  8. Louise Persson Says:

    Summa summarum. Är det inte enklast och mer effektivt för alla instanser, skola och elever, att helt enkelt ringa polisen än denna hysteriska apparat? Om polisen finner skäl för utredning så kommer hundar användas, jag lovar. Men en ”garanterad” drogfri skola kommer inte inträffa utan den mest monstruösa kontrollapparat, typ modell Bronx med beväpnade vakter och vapenmuddring och knarkhundar, men jag tvivlar på att någon ort i Sverige kan liknas vid dessa och att det är speciellt trivsamt.

    Sedan tror jag inte på historien om drogpåverkade elever (som dessutom slugt säljer droger) utan att någon upptäcker dem.

  9. Michael Gajditza Says:

    Om jag har förstått inställningen rätt bland dom som är förespråkare för den repressiva narkotikapolitik som bedrivits i landet under många år, så tycks den vara ungefär så här:

    1. Den repressiva politiken har varit synnerligen framgångsrik vilket visas av att etc. etc. För detta argumenteras med kraft.

    Den tycks även vara ungefär så här:

    2. Narkotikaproblemet i landet är nu så stort att extraordinära insatser måste vidtagas. Det krävs som exempel (och då enbart för att möta de akuta problemen) ett stort tillskott av narkotikahundar på våra skolor. Situationen är vidare så extremt svår att vi beslutat frångå alla principer vi någonsin haft (och dessutom FN:s barnkonvention) för att omedelbart kunna låta polisen få rätt att drogtesta barn utan att föräldrarna lägger sig i.

    Inte vet jag men jag får liksom inte riktigt ihop det där?

  10. Oscar Solberger Says:

    Nu plötsligt så är det alltså offentliga lokaler efter stängningstid, det är ju något helt annat än narkotikahundar på skolor medans de är öppna. Jag tycker i alla fall att droghundar som sniffar i köpcentrum eller skolor efter stängningstid är en väldigt dum idé. Av prioriteringsskäl, polisen har inte obegränasade resurser, av skälet att börjar man låta droghundar sniffa i alla offentliga lokaler (även efter stängningstid) så kommer samhället att kännas mycket mer storebrors och 1984-aktigt och det skulle ge en stark obehaglig kall känsla. Detta handlar inte om droger eller inte, detta handlar om övervakning, integritet och sansade proportioner. Och detta handlar om att du inte alls verkar vara liberal.

  11. Emanuel Norén Says:

    Jag undrar fortfarande varför du inte publicerar mina kommentarer Martin!? Trodde i inte du var för censur!

  12. Louise Persson Says:

    Emanuel, har kollat loggen med kommentarer och om det finns opublicerade som inväntar godkännande, men hittar inga.

    Försök igen. Vi vill ju diskutera med dig.

  13. Emanuel Norén Says:

    Som ett klarläggande eftersom vissa verkar tro att skolan eller kommunen på något vis ska tillhandahålla egna knarkhundar. Självklart ska ett samarbete med polisen inledas vilket inte är märkligare än att polisen med viss regelbundenhet gör mopedrazzior för att förebygga och upptäcka. Och, nej personalen kan i långtifrån alla fall se vilka individer som är drogpåverkade och jag tycker heller inte att det ska vara deras uppgift.

    Sedan vad gäller den akuta åtgärden med knarkhund så är syftet som jag beskrivit att dels få bort drogen från skolan av flera skäl, kanske i synnerhet för att den inte hör hemma i en lärande miljö men också för att begränsa tillgång och introduktion av narkotika. Detta samtidigt som kraftfulla insatser görs med tex attitydpåverkan och andra mer konventionella metoder. Parallellt fortsätter naturligtvis det fortlöpande arbetet med att på sikt göra alla extraordinära åtgärder överflödiga i strävan efter ett narkotikafritt samhälle och en drogfri uppväxt.

  14. Rolf A Says:

    Det är bara det att om det narkotikafria samhället innebär dessa ständigt svansande knarkhundar med tillika utökade polisbefogenheter och bestraffningar så får man väl till sist ställa sig frågan vad vi skall med detta knarkfria samhälle till.

    Vad är det för fel på ett demokratiskt samhälle som försvarar de mänskliga fri och rättigheterna?

    Det är hög tid att avdemonisera narkotikan. Den utgör inte det hot mot samhället som RNS med fler nykterhetsorganisationer vill få oss att tro.
    Ingenting kan vara farligare än det fullt utbyggda kontrollsamhälle sådant som den narkotikafria visionen tycks kräva.

    Den uppenbara sanningen är den att ett demokratiskt samhälle med största sannolikhet inte är narkotikafritt.

  15. Emanuel Norén Says:

    Det är svårt att föra en diskussion när vår inställning till narkotika i allmänhet och missbruk i synnerhet skiljer sig i grunden. Då är det inte knarkhunden som metod utan det felaktiga i att samhället inte låter den enskilde använda droger överhuvudtaget man vänder sig emot. Jag anser nämligen fortfarande att ”den grova frihetsförlust” ett förbud mot narkotika innebär inte kan jämföras med frihetsvärdet i att avbryta något som de facto är livshotande. Om våra uppfattningar på denna punkt skiljer sig är det meningslöst att fortsätta debattera, knarkhunden har inget som helst med saken att göra uppenbarligen!

  16. Martin Ängeby Says:

    Hej Emanuel,

    Det finns som du påpekar två diskussioner här, en om knarkjakt med som stödmetod för ungdomar, och en annan om drogapproach rent allmänt.

    Jag skulle vilja påstå att även om målet är ett narkotikafritt samhälle så är den polishundsmetod du förespråkar inte effektiv. Att du som socialliberal väger värdet av polishundar högre än värdet av fler personer i stödfunktioner i skolan finner jag anmärkningsvärt. Jag har heller inte sett några övertygande data som visar att knarkproblemen i din kommun är så enorma att extraordinära insatser behövs. Jag hoppas att du inte lämnar walk-over i den diskussionen, om du tänker fortsätta propagera för dina hundar.

    Vad sedan gäller valet mellan brukarbekämpning eller skademinimering i narkotikapolitiken tycker jag också det vore intressant att få höra vad du bygger din starka övertygelse på, vilka värderingar, evidens och principer. Men detta är, som du säger, en annan diskussion.

    Med mina bästa hälsningar, Martin

  17. Rolf A Says:

    Emanuel

    Jag vet inte vilka du inberäknar i ”ni”, jag är ingen talesman för Liberati utan utgår från att var och en svarar för sig själv i kommentarsfältet.

    Du kan ha rätt i det att vi har olika syn på narkotika. När det gäller missbruk är troligen (med reservation för hur begreppet definieras) utrymmet för olika uppfattningar betydligt mindre. Men du har helt fel när du menar att mina slutsatser dras oberoende av knarkhundar. Det är just dessa krav på övervakning som iden om det narkotikafria samhället ständigt tycks frammana som visar det nödvändiga i att granska ingångsvärdena på nytt.

    Inget av de här aktuella metoderna, knarkhundar och kroppsbesiktning av skolelever, är, som många debattörer påpekat, nödvändiga i de enskilda fallen, och de motiveras inte heller av de enskilda fallen, dvs av den förhandenvarande verkligheten, utan av visionen om det narkotikafria samhället.

  18. Maria Nilsson Says:

    Nu läste jag på ett Folkpartistiskt Twitter att ordet assimilation tolkas som att ge upp. Alltså ge upp sitt jag, ge upp sina traditioner. Vad är det som säger det, det kan ju lika gärna tolkas som att ta in. Alltså man kommer till ett nytt ställe eller land, då kanske man ska ta in hur saker och ting fungerar där, ta reda hur de människorna där fungerar i det sociala livet. Hur kan assimilation bli ”att ge upp”? Om man kommer från en kultur helt främmande den svenska är det då för mycket begärt att man som individ funderar på vad tar jag med mig hit? Vad anses som extremt i detta landet? Vad kan jag kräva här? Visst det är yttrande och religionsfrihet men innebär det att jag kan kräva att det uppförs moskeér och minareter i det nya samhället som jag kommer till. Assimiliation behöver inte betyda att radera allt man står för utan mer att fundera på vad andra i det nya landet står för.

Leave a Reply