Liberati som RSSDatalagringsdirektivet förklarat olagligt i Tyskland!
Liberatis riksdagskandidater Mathias Sundin och Annika Beijbom uppmärksammar på sina bloggar idag att Tyskland skrotar datalagringsdirektivet från EU eftersom det strider mot den tyska författningen. Mark Klamberg redogör på sin blogg i detalj för vad frågan handlar om och vilka effekter det tyska domstolsbeslutet kommer att få för den fortsatta debatten och politiken.
Mathias Sundin - lovar att rösta mot Datalagringsdirektivet om han kommer in i Riksdagen!
Liberati stöder kampen för den personliga integriteten i internetsamhället och uppmanar alla att personvalskryssa de kandidater som tar ställning för den personliga integriteten mot statliga övergrepp!
Medan Rick Falkvinge och Piratpartiet fortsätter att slåss föredömligt mot Datalagringsdirektivet har Miljöpartiet lagt sig platt i frågan, Isobel Hadley-Kamptz uppmärksammar detta på sin blogg idag. Och Christoffer Fagerberg berättar på sin blogg om hur bollen nu faktiskt hamnat hos Cecilia Malmström i EU – vad händer med Datalagringsdirektivet nu?
Kategorier Ideologi, Integritet, Liberati Debatt, Teknologi, Valet 2010, Yttrandefrihet |Publicerat 21:08 2 mars, 2010
”Liberati stöder kampen för den personliga integriteten i internetsamhället”
*host* *host*
Betyder det att Liberati vill avskaffa t ex Ipred? Stoppa privatsnutarna? Släppa den fria kulturdelningen fri?
Positivt, i så fall. Tomma ord från Liberati, om inte…
släppa den friakulturdelningen fri? vad betyder det?
Den personliga integriteten är en alldeles för viktig fråga för att banaliseras av anarkistiskt eller populistiskt dravel om ”den fria kulturen” och annat trams. Det är överhuvudtaget befängt att jämföra IPRED med så allvarliga integritetsingrepp som FRA och Datalagringsdirektivet. Det är trots allt kampen för VAD vi kommunicerar som måste gå före kampen om VEM vi kommunicerar med.
Problemet är att om upphovsrättsindustrin får bestämma så har vi inte heller längre rätten till en förtroelig kommunikation, vare sig avseende innehåll eller avsändare/mottagare.
Så vad är lösningen, Eric, ett anarkistiskt internet? Vad gör vi med den globala brottsligheten då? Någonstans måste vi ju sätta gränsen med vad man får och inte får göra på nätet – sedan kan vi diskutera var den gränsen ska gå – men att inte vilja vidkännas att en gräns behövs är oförlåtligt naivt, för att inte säga direkt korkat. Du får ju inte gå ut genom dörren på stan och göra vad du vill. Du får ju inte råna eller slå ihjäl folk där, den inskrnkningen har du redan i din frihet. På vilket sätt skulle nätet vara annorlunda? Princip nummer ett att hålla reda på då är att skilja mellannär Staten vet att du är på nätet och när Staten vet vem du pratar med på nätet och vad du säger – det är till att börja med en milsvid skillnad. Oavsett vad kan tycker om IPRED – och det är en kackig lag – så går IPRED inte att jämföra med FRA och Datalagringsdirektivet. Det är skilda världar!
IPRED anser många är en lika rutten lag som FRA. Vad den trots allt möjliggör är personundersökning, förundersökning, och husundersökning med ingenting annat än en löst stödd åsikt som underlag.
Kan man hamna i situationen att väpnad polis vandrar in genom dörren och tar ens nya dator – idag typiskt innehållande stora delar av en persons liv och vardag – bara för att ett IP-nummer taget ur luften förknippats med ens hemadress.
Rättsmässigt blir det som om jag skulle presentera låtskrivaren för exempelvis BWO som Christer Pettersson så kan han bli häktad, misstänkt för mord utan att vidare bevisföring behövs.
Det FRA gör med vår rätt till skyddad kommunikation gör alltså IPRED med vår rättssäkerhet i sig. Och de sakerna är fullständigt jämförbara.
När du talar till Erik om alternativen till ett anarkistiskt internet så ber jag att få jämföra det med de lagstiftningar vi har om exempelvis hets mot folkgrupp, snatteri, knarkhandel, rattfylleri och fortkörtning – dessa fenomen är förvisso oönskvärda – men tänk själv vilka maktmedel som skulle krävas för att ens minska förekomsten av dessa fenomen i samhället, och vilken typ av samhälle vi sedan skulle ha kvar? Självfallet skall vi vara säkra i samhället – men avvägningen sker alltid till ett pris alla måste betala. Förbud mot sprit med nykterhetskontroll införd på alla allmänna platser skulle onekligen stoppa mycket rattfylleri och ett otal olyckor och våldsdåd. Men kan vi verkligen köpa sådana lösningar? Det anser inte jag.
Och det blir värre. Internet handlar helt och hållet om kommunikation. Det förvandlar internet till en anarki på samma sätt som du kan definiera folks konversationer och tankar som en anarki. Det är här liknelsen med fysiska handlingar haltar betänkligt. Du kan inte ens börja göra bedömningen om vad som får och inte får skickas på nätet innan du hamnar i den obehagliga sitsen att behöva ta ställning till hur och på vilka villkor folk ens får lov att kommunicera.
Exempelvis…enda sättet vi kan skilja mellan att jag skickar personlig information mellan mig och min flickvän eller att jag skickar ett spel, en film, eller en CD…är om man packar upp hela informationen, dechiffrerar den och avläser den i klartext. Givet den bakgrunden är det önskvärt att i mångt och mycket fortsätta behålla internet som en anarki, snarare än att göra ekvivalenten till att som många föreslagit tvinga posten öppna alla brev för att säkerställa att ingenting olovligt skickats.
Kina och Iran har lagt ned mer resurser än vi i lilla Sverige skulle kunna drömma om för att ”hantera” den anarkistiska delen av internet. Och den enda gången de rönt väsentlig framgång är då Iran klippt kablarna fysiskt under de omstridda val som skett.
Att i det läget ta ställning för fri (icke-kommersiell)fildelning sker helt enkelt för de flesta seriösa piratpartister som en direkt konsekvens att vara för att den personliga kommunikationen skall vara skyddad.
Säkerhetsfrågan om den globala brottsligheten – varav det förvisso finns en hel del – rör sig mer om att man måste utbilda folk att lära sig ”låsa dörren om sig”. De flesta databrott idag utförs eftersom folk har inhandlat en dyr säkerhetslösning som ger dem ekvivalenten till en bankvalvsdörr på husets framsida…varefter de skriver koden utanpå dörren eller lämnar fönstret öppet på baksidan.
Samt de underbara orden ”riktad spaning”. Har polisen fattat laga misstanke om en person och gått till åklagare om saken så skall man i det tillfället kunna övervaka. Men inte bara för att folk i gemen KAN tänka sig bete sig brottsligt.
Leave a Reply