Kan vi inte tala lite om frihet?

Det är ju som bekant val i år. Vi är många som hoppas på och arbetar för en ideologisk renässans i svensk politik, för ett faktum är att de senaste åren har varit en sorglig soppa av olika nyanser av brunt. Svensk politik drunknar i ett träsk av samförstånd, där politiken har kommit att handla om sådant som hur högt barnbidraget skall vara – inte om själva frågan ifall vi skall ha barnbidrag eller ej.

Frihet då, kan vi tala om det? Nja, man får ta det försiktigt, för uttrycket är kapat. På sina håll förs visserligen sansade debatter om gränserna för varje människas frihet och närmar vi oss den moderna hjärnforskningen blir begreppet riktigt intressant och man blir yr i huvudet på mindre än en kvart.

Men i den svenska offentliga debatten har frihet reducerats till ekonomisk frihet. Om någon till höger använder ordet frihet kommer svaret från vänster: ”Ja, ja, ni vill bara att kapitalisterna skall få gör som de vill och suga ut och köra över vanligt folk!” Och om någon från vänsterlägret talar om människans frihet kommer svaret lika fort ”Jaha, ni vill att folk skall ha rätt att göra som de vill och bli försörjda av staten!” Precis som om frihet bara handlade om att få göra som man vill. Precis som om vi alla vore tre år.

Problemet är att vi nog behöver tala om frihet. Fort. Och högt. Så länge vi har något att tala om. Vi måste gräla om ifall friheten har ett absolut värde som skall försvaras till varje pris, eller om det endast är ett konstruerat värde baserat på gemensam överenskommelse. Vi måste kanske söka efter nya definitioner av begreppet.

Som liberal borde man vara besatt av ordet frihet. Själv omdefinierar jag det nästan varje dag. Om vi förutsätter att friheten är något mer än frånvaron av fängelse, så är det hårt tryck på den i Sverige och i västvärlden över huvud taget. Yttrandefriheten är oerhört hårt ansatt av säkerheten. Tankefriheten rids ned av hälsan och den politiska korrektheten. Tryggheten presiderar förstås och ser belåtet hur friheten alltmer förvandlas till en suspekt figur som försöker undandra sig sin samhälleliga plikt.

Vi kan inte undvara friheten, det är min personliga övertygelse. Samhällen som börjat tulla på friheten som ett värde har i allmänhet inte gått någon ljus framtid till mötes. Det tycks finnas någon poäng med frihetsidén – även i samhällen med hög komplexitet och mycket interaktion.

Jag struntar således i om ni är höger eller vänster, så länge ni är med på att friheten måste försvaras, också mot den där trygghetsnarkomana apan som skriar i våra egna huvuden. Jag struntar i vilket fundament ni lägger för friheten som idé, så länge ni inte anser den fullt utbytbar mot trygghet.