Gratis heroin i Köpenhamn – Ett viktigt steg i synen på missbrukare

På måndag drar det igång! Två sprutor horse per dag.

Som liberal kan man alltid argumentera huruvida Köpenhamns heroin-program – där skattebetalarna står för notan – är ideologiskt hållbart. För att komma till någon form av slutsats bör vi blicka ut över de egna vyerna. Här har vi en mer konservativ syn på droger, och klassificerar all tillhörande verksamhet med kriminalitet, där Knarket är den oberoende variabeln som påverkar den beroende variabeln Brott. Något mer tycks inte finnas att diskutera. Inom rättsfilosofin försöker man bena ut lagars moraliska grunder. Lagar mot misshandel, mord, kränkning osv. är inte svåra att förklara. De bryter mot någon annans frihet, de är i sig, per definition moraliskt fel. Gällande droger har vi svårt att prata om vad som är hönan och vad som är ägget. Är det fel att ta droger för att du blir mer kriminell eller är droger i sig omoraliskt och bör därför förbjudas?

Hvornår smager en macka bedst?

För det första kan vi väl överge bilden av ett narkotikafritt samhälle? På samma grunder som andra utopier inte fungerar, kommer globalisering och ökad handel helt att underminera alla former av noll-toleransåtgärder. På samma sätt som tullen inte kan eller bör ha totalitär maktkontroll vid gränserna kan vi inte heller förlita oss till fullo på den svenska lagboken. Den senaste tidens utveckling av s.k. research chemicals/designer drugs, där ofta kinesiska och indiska kemiföretag skapar analoger av redan existerande substanser har flyttat knarkhandeln från gatan till nätet. Få har förmodligen missat den israeliska och f.d. helt lagliga drogen mefedrons dödsbringande konsekvenser här i Sverige. Naturligtvis tog rättsväsendet hand om saken och klassade substansen som hälsofarlig vara så fort man bara kunde, vilket ledde till kanonbilliga reapriser på langarnas lager veckorna innan beslutet klubbades. Därefter dröjde det inte länge innan någon mixtrade om några kemiska uppsättningar och lanserade analogen methedrone och karusellen började om från början. Problemet är att det visat sig att både mefedron och dess lillebror har extremt mycket mer skadliga effekter än beprövade, välkände droger de försökt efterlikna.

Sveriges otroligt naiva syn på droger har inte bara lett till att vi blivit storkonsumenter av nya obeprövade substanser och gett organisationer som Hells Angels, Bandidos och Original Gangsters gynnande knark-oligopol, men värst av allt har vi i all den här moralhysteriska paniken skapat en sådan stark stigmatisering av ämnet att vettiga politiker, journalister och fritänkande ungdomar inte har möjlighet att diskutera frågan. Den hegemoniska agendan har tagit över frågor såsom: 
Vilket ansvar har individer som brukar narkotika? Bör människor få ta beslutet själv? Är det vettigt att MC-gäng sköter distribution och försäljning? Leder narkotikabruk direkt till kriminalitet, eller är det förbud som skapar en svart marknad, ungefär som alkohol skulle göra om det förbjöds?

En svensk heroinist kostar skattebetalarna ca 2 miljoner per år. Nu när vårt eget grannland börjar öppna upp tidigare moralism bör även Sverige fråga sig om vårt lands extrema experiment gett några goda utslag. I Schweiz har heroinprogrammet lett till att 30 % av deltagarna nu kan arbeta.

Heroin är en drog med många dåliga egenskaper, något annat skulle jag inte påstå. Men svensk narkotikapolitik är en hållning med många dåliga egenskaper. Tillsammans skapar de ett kallt människoförakt av lidande, när vi väljer att se missbruk som någonting kriminellt, snarare än ett gravt hälsoproblem. Jag skulle önska att det hela kunde avvärjas av att vi har en kristdemokratisk folkhälsominister eller styrts av sossarnas blinda folkhemsfascism alltför länge, tyvärr är det här en hållning som breder ut sig som en tyst konsensus genom de t.o.m. ”liberala” partierna, i ett land som har mer än dubbelt så många narkotikarelaterade dödsfall per capita än självaste Holland.