Mer frihet på slutet med vårddirektiv

Somliga tycker inte att man får skriva ned hur man vill ha det den dagen man inte längre kan tala om hur man vill ha det. I alla fall inte med det enda som betyder något, nämligen ens eget levandes liv. I stället skall man anförtro det yttersta av beslut – att leva eller dö – åt sina stackars närstående eller än värre, åt sjukvårdspersonal.

I Region Skåne har man fattat beslut om att det nya journalsystemet ”En patient – en journal” även skall kunna innehålla ett så kallat livstestamente för den som på detta vis vill ge uttryck för sina önskemål i livets slutskede. Moderaten Carl-Johan Sonesson och folkpartisten Mats Persson skrev redan i september en klok och genomtänkt artikel i Sydsvenskan om varför detta är en god idé och påpekade bland annat att ”De önskemål som skrivs in är just önskemål och skall inte betraktas som något annat. Svensk lagstiftning och läkarens bedömning har alltid företräde i komplicerade situationer.”

Mats Persson, Nya Folkpartiet Liberalerna

Liberati kan förstås inte annat än applådera detta initiativ för att låta människor fatta sina egna beslut om det allra viktigaste. Vid dödens portar om inte förr borde verkligen de klåfingriga moralisterna buga och dra sig tillbaka, i vetskap om att inför detta är vi alla ensamma. Ingen kan veta vad någon annan människa önskar när döden står där, men inte riktigt vill sträcka ut handen.

Kritikerna menar då att man inte heller själv kan veta vad man vill med döden, när man tjugo år tidigare och fullt frisk fyller i ett livstestamentet. Och det är sant. Det kan man inte, men jag vågar tro att den person det gäller ändå har en större chans att fatta ”rätt” beslut än några beskäftiga vill-välare.

Folkpartiet på riksnivå stödjer tanken om att den enskilde skall ha rätt att skriftligen uttrycka sin vilja om vård och omsorg vid livet slut, även om partiet i alla skrivningar i frågan motsätter sig aktiv dödshjälp.

Skåne följer Danmark i denna fråga, där medborgarna i dag kan skicka in sina önskemål till ett centralt register hos Rigshospitalet. Liksom Mats Persson och Carl-Johan Sonesson hoppas Liberati att initiativet från Region Skåne kan få sin naturliga efterföljd i resten av riket, så att alla människor i landet får en ökad möjlighet att råda över de allra svåraste besluten i sitt eget liv. Det behöver inte nödvändigtvis ta lika lång tid för resten av riket att ta upp diskussionen som det gjort i fråga om sprutbytesprogram.

Mer på Liberatibloggen om sekularisering, människovärde, samt några liberatister om eutanasi.