Liberati som RSSKvotering leder in i återvändsgränd…
Några argument av liberatisten Runo Johansson mot kvotering som metod för att exempelvis komma tillrätta med ojämnställdhet i företagsledningar:
1. Kvotering leder till ett kollektivistiskt tänkande. Man slutar se individer och ser bara ”underrepresenterade grupper” som måste hjälpas fram genom kvotering.
2. Kvotering kan drivas in absurdum. Först varannan damernas sedan kvoterar vi in invandrare och HBT-personer – vilka tar vi sedan? Rödhåriga? Enbenta? Folk med utstående öron? Det leder in i millimeterrättviseträsket.
3. Om utgångspunkten är att kvotering måste till för att ändra på att diskriminering förekommer – är då det bästa motmedlet att diskriminera en gång till – fast åt andra hållet för att uppnå någon form av jämvikt?
4. Risk att de inkvoterade ändå inte kommer att få mycket att säga till om på grund av att ”du är ju bara inkvoterad och sitter inte här på grund av din kompetens”. Med andra ord , det ser tjusigt ut på pappret, men i verkligheten är det samma gubbar som bestämmer i alla fall.
5. När slutar man att kvotera? När är målet uppnått? De exempel på kvotering jag känner till såväl från Sverige som internationellt är att man aldrig slutar kvotera när man väl börjat. Vilket i sin tur leder tillbaka till punkterna 1 och 4 ovan.
6. Att duktiga personer får höra eller gör tolkningen att kvoten är fylld för den ”svaga grupp” den personen tillhör.
7. Att vita, heterosexuella män i 40-årsåldern (som jag själv) definitionsmässigt inte kan bli diskriminerade. Likhet inför lagen?
Som ni förstår är jag mycket skeptisk till kvotering som metod. Jag gav mig dock aldrig in i den debatten på Landsmötet på grund av den låga nivån från flera debattörer. Jag har negativa erfarenheter sedan tidigare att kvoteringsdebatter lätt hamnar på sandlådenivå och vill jag diskutera på den nivån så har jag små barn här hemma.
Jag vill höra seriösa argument. Vad säger evidensen? Finns det exempel på lyckad kvotering? Eller är det som jag tror en återvändsgränd? Ett motargument som kvoteringsivrarna alltid har är: Vad vill du själv göra åt problemet som kvoteringen syftar till att lösa?
Mitt svar är enkelt: Utgångspunkten är att i ett liberalt samhälle ska ALLA bedömas utifrån sina individuella egenskaper och meriter. Kön, hudfärg, religion, sexuell läggning etc är irrelevant. Samma diskrimineringslagstiftning ska gälla för ALLA.
Det är ointressant vilken diskrimineringsgrunden är. Kan du visa och göra troligt att du blivit diskriminerad ska du ha rätt till ett fett skadestånd. Det ska kosta att diskriminera. Jag tror det är en mycket effektivare väg än kvotering.
av Runo Johansson
Kvotering styrelserna under 5 år!
Kvotering leder till diskriminering utropar Runo men vad gör man när en grupp är kraftigt diskriminerade av helt andra skäl. Skälen kan vara ekonomiska, makt vänskap eller andra skäl. På Landsmötet redogjorde jag för starka skäl som finns för kvotering i detta skede.
1. Regeringen och ministrar har prövat allt. De har skickat brev till 350 börsbolag om frågat vad de och valberedningarna gör för att förbättra en bättre könsfördelning. 77 svarade varav 66 sa – vi gör ingenting. 4 av dem ironiserade och sa att de erbjöd matlagningskurser. De struntar högaktningsfullt i vad regeringen ställer upp för index och kriterier. Lagstiftning är det enda som biter.
2. Börsbolagen är vana vid regler. Det är en myt att vi inte skall lägga oss i ägandet och hur styrelserna sköts. Varje kvartal/halvår kommer nya sanktionsdirektiv från EU som upphöjs till lag vilket begränsar ägandet och styr verksamheten i detalj. Det rör sig om inrättande av valberedningar, ersättningsutskott etc. Det rör sig om hur man får ersätta styrelser och dela ut bonusar etc. Det är bara inom ett område som man inte vågar/vill reglera – könsrepresentation. Anledningen sägs vara kompetens. Bara 20 % av de som kan komma ifråga är kvinnor. Urvalet är så litet så att man inte hittar tillräckligt kompetenta styrelseledamöter.
3. Sensmoralen av sämre kompetens hos kvinnor borde leda till att näringslivet ser till att fler kvinnor kommer in i företagsledningarna. Bara 17 % av det kvinnliga könet finns representerade i svenska börsbolags styrelser. Ännu sämre i mindre onoterade bolag. Kvinnor finns i överflöd vad gäller akademiska examina vilket kan ifrågakomma till ledningar i bolag. Regeringen satsar hundratals miljoner på kvinnlig styrelsekompetens varje år. Ändå händer ingenting. Det finns 20 större börsnoterade bolag som inte har en enda kvinna i styrelsen.
4. Det skulle ta 25 år med nuvarande takt innan vi har en någorlunda jämn könsfördelning i svenska börsbolagsstyrelser. Det skulle ta 75 år med nuvarande takt innan vi har en jämn könsfördelning i ledningarna för svenska börsbolag. Har vi den tiden? Går det acceptera Jurisac Park i näringslivet bara för att man äger.
5. Det finns 2,2 miljoner människor som äger aktier i Euroclear-systemet (gamla VPC). Hälften är kvinnor. Skall inte styrelserna spegla hur ägandet ser ut? Visserligen äger män mer aktier än kvinnor men om fler kvinnor satt i styrelserna fanns fler anledningar för kvinnor att köpa aktier i bolag som har en vettig könsfördelning.
6. NORGE! PÅ två år har könsfördelningen blivit 40 mot 60. Ingen klagar på att det inte finns kompetenta kvinnor att välja in i styrelserna. Dessutom har bolagen som inte är börsnoterade följt efter. Fler kvinnor får chansen utan att bada bastu eller gått på samma skola. För just de två sista kriterierna är fortfarande starka för inval i svenska börsbolagsstyrelser.
7. Bolagskoden. I denna frivilliga kod som snart alltmer blir en lag så finns kriterierna med om kön, etnisk bakgrund etc. En styrelse skall lägga fast affärsidé, strategi, vision etc. Det är viktigt att styrelsen är spridd vad gäller kompetenser. Idag består många styrelser likt ett fotbollslag av elva målvakter. Alla har samma kompetens och bakgrund. De vare sig vill eller vågar ändra på det om inte uttalade krav ställs. Samhället måste ställa dessa krav om det inte fungera!
8. Inför kvotering i svenska bolagsstyrelser under 5 år! Sedan kan vi ta bort det. Mönstret måste brytas. Jag har upplevt Berlinmurens fall jag vill också hinna uppleva ett kompetent och könsmässigt rättvist näringsliv. Annars är det dags att börja bojkotta bolag som inte har en enda kvinna med i sin styrelse. Är Ni med på det?
2. Kvotering kan drivas in absurdum. Först varannan damernas sedan kvoterar vi in invandrare och HBT-personer – vilka tar vi sedan? Rödhåriga? Enbenta? Folk med utstående öron? Det leder in i millimeterrättviseträsket.
Det här argumentet gör mig aptrött. Som om kvinnor skulle vara en liten minoritetsgrupp att jämföra med rödhåriga eller enbenta. Dessutom kan jag tänka mig värre saker än att få t ex ett styrelseuppdrag för att jag är kvinna. Nämligen att INTE få det för att jag är kvinna.
Sverige är ett enfrågeland. Bara en fråga kan behandlas åt gången. Gärna prioncipiellt. Så är det avklarat. Verkligheten – vadå – vi lever ju efter prnciper. Skit i verkligheten. Jag vill gärna höra HUR de som slåss så väl med principen i sitt verktyg skall förändra invanda gamla strukturer och gubbhyllor.
HUR?
Leave a Reply