Därför är Liberatis feminister för en individualiserad föräldraförsäkring
På Folkpartiets Landsmöte i helgen kommer det bli en sjujäkla debatt om en tredelning av föräldraförsäkrningen. Idén är alltså att en tredjedel av försäkringen ska vara vikt för respektive förälder och en tredjedel att dela på efter den heliga familjens eget kollektiva tycke. På denna blogg har vi argumenterat för en helt individualiserad försäkrning.
Låt oss börja från grunden och diskutera föräldraförsäkringen förutsättningslöst istället för att behandla den som något gudagivet. Då konstaterar vi att den är HELT UNIK i sin omfattning och generositet. Även en halverad föräldrapengutdelning vore exempellöst generös. Vad är rimligt för en liberal att tycka om ett system där folk har vant sig vid och betraktar enorma bidrag som en förutsättning för att skaffa sig barn? Vi kan möjligen landa i att det är rimligt att kraftigt subventionera barnfamiljer och glädja oss åt att Sverige har en tillfredsställande hög nativitet, även om vi skulle föredra att skattetrycket sänks så att folk kan skaffa sig en buffert att använda hur de vill när de behöver vara lediga med små barn. MEN: om man väljer att utnyttja föräldraförsäkringen måste en liberal rimligen mena att en sådan ska vara individualiserad. Det har ingenting med “Orwell” eller liknande dumheter att göra, utan att vi liberaler vill erbjuda bägge föräldrarna en rejäl möjlighet att komma nära sina små barn i detta tidiga skede och att bygga en stark relation. Vi vill naturligtvis inte tvinga någon till detta, men om staten ska skjuta till dessa enorma och unikt generösa summor vill vi inte att de används på ett sätt som missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden och som missgynnar män i familjelivet. Det hela ska uppfattas som en möjlighet som var och en väljer om och i vilken omfattning man vill utnyttja, inte som någon sorts socialistiskt reaktionär rättighet.
Förslaget om tredelning är inte optimalt, men ett steg på rätt väg. Därför stöder Liberati Feminism motionen om flexiquality som den så tjusigt heter.
Bildtext: Ska vi dela lika?
Andra bra argument för flexiquality hittas hos Per Altenberg, Mark Klamberg, Martina Lind och Hanna Lager
Tidigare artiklar från Liberatibloggen som argumenterar för en individualiserad föräldraförsäkring hittar ni här här här här och här.
Jag förstår inte er syn. På vilket sätt är ert tvång att ta ut föräldraförsäkringen inte illiberalt? Det är för mig ren och skär hård paternalism.
Ni menar att eftersom bidraget är så enormt stort och högt så har ni rätt att ta bort vissa delar för att få enligt er önskade beteednekonsekvenser? Varför är er era konsekvenser bättre än Krisdemokraternas förslag att alla ska få en föräldrapeng? Är inte det den mest liberala lönsingen. alla väljer då hur de vill anordna sin egen barnpassning, de kan välja daghem, att anställa en Nanny eller att stanna hemma med barnen?
Eller är det så att ni precis som Marx anser att kvinnor har ett falskt medvetande. De vet inte sitt eget bästa, de är indoktrinerade av den borgerliga social kulturen. De gör inte ett fritt val utan ett falskt val. Ni vet vad som de upplysta vad de rätta valet är, dvs det ni tycker.
Grundproblemet är ju som ni skriver den extrema sociala ingenjörskonsten sedan Alva Myrdals dagar. Idag finns det inget val annat än det som staten och dess byråkrater anser att du ska ha. Men varför är ert val bättre än andras? Besitter ni djupare kunskaper och insikter än den vanlige väljaren och medborgaren?
Intressant att använda uttrycket “erbjuda möjligheten” när ni faktiskt förespråkar att “eliminera möjligheten” för föräldrar att välja sitt uttag själva.
Var är barnperspektivet? Det pratas bara om de vuxna, men föräldraförsäkringens syfte och mål är att ge barnen en bra start i livet. Just därför är den både generös och flexibel.
Tyvärr är fortfarande liberal feminism i stor utsträckningen bara en version av paternalism.
http://fpeslov.blogspot.com/2009/10/kvoterad-foraldraforsakring-ett-matt-pa.html
Alex, det är ju inget tvång att ta ut föräldraförsäkrningen. Det är en möjlighet. Däremot är det tvång att betala skatt.
Att ha en statligt finansierad föräldraförsäkrning, en omfördelning av resurser till barnalstrande individer, är förvisso social ingengörskonst, och ett knytande till den individuella föräldern är i det sammanhanget en ändring på marginalen.
Visst kan man fantisera om föräldrapeng, eller ett privat föräldraförsäkringsväsende, men just nu talar vi om realistiska förändringar av det existerande systemet.
Alex: Du har rätt i att om vi vill att förmånstagarna fritt ska få disponera över skattebetalarnas pengar borde vi som liberaler gå på Kd:s linje. Men det tycker få liberaler jag har pratat med. Det tycker inte heller Kd när det gäller något annat offentligt försäkrings- eller bidragssystem än just detta.
Det faktum att föräldraförsäkringen finns och är konstruerad på ett visst sätt påverkar i allra högsta grad individens fria val. Föräldraförsäkringen är individuellt utformad så att varje förälder får vara ledig 240 dagar var. Det övre tak på totalt 480 dagar som detta innebär delas in i 390 dagar med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen och ytterligare 90 dagar med ett nominellt stöd. Det är som bekant tillåtet att överföra 420 dagar till den andra föräldern. Slutligen finns det ett inkomsttak och en bortre tidsgräns. Att utifrån just denna specifika konstruktion börja försvara individens fria val på grundval av någon slags klassisk liberalism blir absurt. Det är som om 60 år av sossestyre inte fanns och föräldraförsäkringen är en mänsklig rättighet som vi alla bara är födda med. Nej, oavsett vilka försäkringssystem staten inrättar har alla föräldrar alltid ett fritt val att vara hemma med sina barn eller att förvärvsarbeta. Givet att vi inrättar försäkringssystem som skapar ekonomiska förmåner för vissa grupper så har vi naturligtvis också gemensamt rätt att ställa krav på hur dessa ekonomiska styrmedel utformas. Det gör vi inom ramen för alla andra offentliga försäkringssystem. Ett rimligt krav på föräldraförsäkringen är att den åtminstone inte motverkar jämställdheten. Det gör den idag och därför behövs en reformering.
[...] Läs även Avni Dervishi på Newsmill och Liberati. [...]
180 dagar får överföras till den andra föräldern, inte 420 som jag skrev. Stämmer det Jessica?
Tack Martin och per för ert klargörande att Liberti är hårda paternalister! Ni föredrar kollektiva och statliga tvångslösningar framför individuella lösningar när er egen överidologi inte kan införas på frivillig väg. Det innebär att det inte är ett dugg skillnad mellan er och V/MP/S. Det som skiljer är endast ideologi och mål inte medel. Ni vill öka friheten genom att minska den.
Det är Orwellskt NewSpeak att påstå att om du först tar bort en individs resusrser för att sedan ge tillbaka dessa till denne så har denne ett “val” att inte ta emot de resurser individen tänkt använda för detta ändamål.
Alex, anser du att vi ska ha en statlig föräldrapenning? Hur argumenterar du i så fall för det?
Leave a Reply