Social- och Sverigedemokrater

Den globala krisen har skapat osäkerhet och många människor har blivit av med sina jobb. Stockholm har hittills klarat sig väl, men i stora delar av landet har industrijobb försvunnit, och människor har förlorat sin inkomst och därmed sin trygghet.

Socialdemokraterna i opposition med vänsterpartiet och miljöpartiet menar att regeringens politik förvärrar situationen. Man menar att skattesänkningar inte skapar mer jobb, det borde istället satsas mer på utbildningar, trygghetssystem och arbetsmarknadsåtgärder. Samtidigt har Socialdemokraterna accepterat de tre första jobbskatteavdragen Alliansen infört, vilket har gett den vanliga människan mer pengar i plånboken.

Socialdemokraterna säger att de vill satsa på den svenska industrin, som på grund av billigare tillverkningskostnader utomlands har krymp, till exempel ville man att staten skulle gå in och köpa SAAB. Hur en sådan åtgärd skapar mer jobb och därmed mer skatteintäkter och i längden mer välfärd har man inget svar på. Man efterlyser mer fördelningspolitik, man talar om folkhemmet där människor blir försörjda av bidragssystem istället för att som den sittande regeringen ge människor mer ansvar genom att göra det mer lönsamt att arbeta vilket innebär att enskilda människor får större möjligheter att påverka sina liv.

På samma sätt som socialdemokraterna beskyller regeringens politik för att förvärra situationen beskyller också Sverigedemokraterna Alliansen för att det går dåligt för Sverige. Båda partierna spelar på människors rädsla för förändring. Det var bättre förr. Man vill inte acceptera att vi lever i en föränderlig och globaliserad värld. Både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna uppmålar den globala ekonomin som ett hot och inte som en möjlighet. Det svenska ska värnas.

Socialdemokraternas tystnad och motvilja att debattera med Sverigedemokraterna består främst av följande skäl: Man slåss om samma väljare. De människor som berörs av omställningen och strukturomvandlingen i ekonomin, till exempel anställda i bilindustrin, är till största delen socialdemokratiska väljare och klienter. För dessa är inte steget långt till att rösta på Sverigedemokraterna. De som inte vill acceptera att samhället förändras, de som tyckte det var bättre förr, de som får höra från sina politiska ledare att den nationen Sverige kan ta sin helt egna väg i familjen av folk och nationer. De som oroar sig för förändring, vilket är helt legitimt, kan tyvärr lätt övertalas att finna en syndabock. Invandrare är en tacksam grupp att skylla på. Socialdemokraterna är rädda att förlora röster åt Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har å andra sidan gjort martyrskapet till sin paradgren. De gör stora nummer av att de inte får göra reklam i TV4 och Aftonbladet. Samtidigt låter de regelmässigt bli att svara på debattinlägg från liberala krafter.

Vi anser att det är Socialdemokraternas skyldighet att ta bladet från munnen: Delar man SD:s folkhemsnostaligiska bild av världen?  Är man redo att erkänna att miljonprogrammet, de bostäder som bygges på 60-70-talen, i ibland annat Tensta och Rosengård, var ett historiskt misstag av gigantiska proportioner som måste tillrättaläggas och inte ommålas och rustas upp? Är ni socialdemokrater redo att acceptera att vi lever i en globaliserad värld där vi måste konkurrera med kunskap och tjänster istället för tung industri?

Genom tystnaden och vägran att debattera är det socialdemokraterna som är huvudorsaken till Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningarna. Debatten måste ske på sossarnas hemmaplan. Om socialdemokraterna och facken gör upp med sin historia och möter SD i sakfrågorna kommer fantasierna om nationalhem, svenskhet och islamisering avslöjas och totalt falla på grund av dess orimlighet.

Mona Sahlin, det räcker inte med att säga att du inte vill bli fotograferad med Jimmy Åkesson, du måste ta debatten!

(den här texten är skriven av Seved Monke och Martin Ängeby)