Låt muminfamiljen flytta in i folkhemmet

Folkhemmet är en integrerad del av de flesta svenskars föreställningsvärld. Om detta kan man säga mycket och det har sagts en hel del med innebörden att det är dags att flytta därifrån. Socialdemokratin har emellertid bestämt sig för att hålla fast vid begreppet folkhemmet och partiledare Mona Sahlin deklarerar stolt att hon älskar sagda folkhem.

Vissa av oss kanske tycker att folkhemmet är ett hemsökt hus, där tvångssteriliserande spöken och utstötta annorlunda vandrar omkring och klagar och där friheten fått gå till källaren för att skämmas, men hur det än är, så är det ett begrepp som varje svensk nog måste förhålla sig till.

Jag tycker vi låter muminfamiljen ta över folkhemmet. Vi behöver fler mumintroll, mymlor och hemuler i det där huset med sina obehagliga minnen. Folkhemshuset behöver invånare som inte är rädda, varken för det förflutna eller för framtiden, utan som kan älska folkhemmet och göra det till ett vimmelhus.

Muminfamiljen är, milt uttryckt, en utökad familj. I botten finns de egentliga mumintrollen, far och mor och son, men det tillkommer ständigt nya medlemmar, alla med sina egenheter och egenskaper. Muminpappan bygger bara ut matsalsbordet. Om Mymlans dotter vill äta under bordet för att känna sig mer självständig så går det bra. Snusmumriken är en del av familjen under sommaren, men när hösten kommer ger han sig av på vandring, eftersom han är den sorten som behöver vara för sig själv ibland.

Jodå, jag har fattat att mumintrollen är en saga. En ljuvlig idyll där ingen går hungrig och de enda kraven som behöver ställas är att var och en bäddar sin säng. Det hindrar inte att jag tycker muminfamiljen är värd en tanke. Det blir visst det bråk ibland, men ingen i familjen verkar ha behov av att trycka på andra sina åsikter och vanor.

Kan man leva så? Kan man kalla någon för sin familj fast de är av en helt annan sort än man själv? Kan frimärkssamlande hemuler, fåfänga snorkfröknar och filosofiska bisamråttor leva under samma tak, utan att den ena måste bli lik den andra? Vilka krav behövs utöver sängbäddning och vad är bara ett uttryck för förtryck? Muminfamiljen har inte tid att forma om varandra – de är redan på väg mot nästa äventyr.

Numera finns mumintroll i lite andra versioner än Tove Janssons ursprungliga. I en tecknad film jag såg härförleden sjöng man så här om muminfamiljen: ”En stor familj, där var och en, har sammetsnos och korta ben, så där som Mumin.” Näh! Det är ju just det de inte har.