Ett kärleksbrev till Centerpartiets liberaler

Kära liberaler i Centerpartiet,

Vi har sett att ni flirtar med oss.

Magnus Andersson bloggar om det, Politikerbloggen och makthavare.se skriver om det, Expressen och Aftonbladet hänger på och Hanna Wagenius bekräftar era känslor i Neo-bloggen. Ni använder i stort sett alla sätt en politikernörd känner till för att vi ska se och förstå. Vi ser, vi förstår - och det pirrar i oss.

Ni vet kanske inte om det, men vi brukar prata om er och hur mycket vi gillar er. Hur vi tillsammans skulle kunna bli en större helhet än vad vi är var och en för sig. Hur vi skulle kunna komplettera varandra, förstärka varandras goda sidor och hjälpa varandra att komma till rätta med de där sakerna som varken ni eller vi är särskilt stolta över.

Era känslor är besvarade.

Tillsammans skulle vi kunna vara ett alternativ till det tråkiga valet mellan rödgrön socialism och stålblå konservatism. Vi skulle kunna vara det liberala alternativet för oss, för er, för de fritt sinnade moderaterna, för några liberala socialdemokrater och för de (i och för sig alldeles för få) miljöpartister som glatt hoppar i säng med vem som helst så länge de slipper ligga med Lars Ohly.

Vi tror att det kan bli något, men för alla som ställs inför något som skulle kunna vara en av livets stora kärlekar känns det inte helt okomplicerat. Det måste få ta sin tid, men det förstår ni säkert. Vi behöver tänka efter, känna efter, få prata om saken. Vi kanske kan börja med att träffas lite oftare, hitta på saker tillsammans och umgås på fler sätt än tidigare? Vi sitter ju ändå i samma partigrupp i Europaparlamentet, så när vi väl hunnit vänja oss vid varandra, blivit trygga i vår kärlek och känner att vi båda litar på vår relation kanske vi kan ställa upp i nästa EU-val tillsammans?

Sedan går vi, hand i hand, tillsammans in i riksdagen.

Om ni vill.

Vi vill.

xoxo,
Liberati