Liberati som RSSTredelad föräldraförsäkring? Hellre tudelad!
Liberala kvinnor motionerar om en tredelad föräldraförsäkring, till Folkpartiets Landsmöte i höst. Jag kan förstå de strategiska överväganden som gjorts, givet att en individualiserad försäkring röstats ner tidigare, trots stark uppbackning. Men som förslag i sin egen rätt är naturligtvis en tredelning orimlig. Antingen tycker man att uttaget ska vara samma för män och kvinnor och då delar man fifty fifty, eller så låter man den heliga ”familjen” bestämma själv. Det är svårt att principiellt argumentera för en tredelad lösning.
Varannan herrarnas tack
Liberal politik utgår från individens rättigheter och skyldigheter, och därför landar jag själv i att försäkringen ska vara helt individualiserad. (läs mer här) Icke desto mindre är Liberala Kvinnors motion ett steg i rätt riktning.
Kategorier Feminism |Publicerat 10:24 21 juni, 2009
Liberal politik utgår väl även från ett individuellt självbestämmande, tycker du inte? Det finns inget icke jämställt i dagens föräldraförsäkring – det är folks beteende som du inte gillar.
Personligen tycker jag det du framför är pekpinnepolitik – och det är intressant att Liberati kan vara för legalisering av sexköp men mot valfrihet hemma vid köksbordet. Lite hobby-liberalism nästan.
@ Daniel, du bestämmer över din del av föräldraförsäkringen, hur inverkar det menligt på ditt individuella självbestämmande?
Problemet är väl att förespråkare för delad föräldraförsäkring tycker att familjerna utnyttjar sitt fria val på fel sätt, och vill därför tvinga dem att välja rätt enligt sina normer. Ser jag inte några pekpinnar som viftar där, Louise?
Daniel, familjer har inte fritt val i liberalismen, det är individer som har fritt val, individuella skyldigheter och rätt till samma livschanser.
Systemet som det är leder till att 80% av föräldraförsäkringen tas ut av kvinnor. Om systemet fungerade torde uttaget hamna runt 50-50.
En stor andel personal inom vården är kvinnor. En stor andel personal inom tekniska yrken är män. Om systemet fungerade torde fördelningen hamna runt 50-50. Eller hur?
Vilken lagstiftning tänker du dig för det problemet?
@ daniel, du undviker frågan. Jag kan formulera om:
På vilket vis är en föräldrapenning knuten till dig som individ något som inverkar menligt eller står i strid med individuellt självbestämmande?
Nej, jag undviker inte frågan Louise. Jag väljer själv vad jag uttrycker. Du formulerar en fråga vars svar är så uppenbart att man endast kan tolka frågan retoriskt. För om du i praktiken inte har ett val – ja då påverkar det för bövelen din valmöjlighet negativt.
Jag tror ni har teoretiserat lite för mycket i den här Liberati-gruppen och missat hela poängen med valfrihet, subsidaritetsprincip och självbestämmande. Ni får tänja ordentligt på begreppen för att få kvoterad föräldraledighet att ha liberal förankring.
@ Daniel, självklart är jag retorisk, men den som använder begreppet ”individens självbestämmande” bör också förstå vad det faktiskt implicerar och innebär. Noga bestämt talar du (och för all del andra) inte om individen som den minst självbestämmande enheten i samhället utan du talar om ”familjen”. Det är av detta en självklarhet att individer har ett val att nyttja en försäkring eller inte, men inte ”familjen”. Ingen är tvingad att nyttja en socialförsäkring, det är en försäkring som är kopplad till dina inkomster och en kompensation för ”förlorad” inkomst när du tar hand om ditt barn (om än att tvångstanken är intressant som indikator på hur folkhemmets fostran onekligen gett resultat).
I teorin är ju detta förslag tämligen bra, men… Det är ju faktiskt så att det är den faktiskt tiden man är hemma med barnet som borde vara det viktiga, inte hur många dagar man tar.
För oss är det så att vi har snålat jättemycket första året för att spara dagar så att jag kan vara hemma lika länge som mamman. I vårt fall tjänar jag mer än mamman och då är det ju smartare att jag tar ut många dagar och hon inte så många. I praktiken är vi dock hemma lika länge. Med ett tredelat system kan man kanske fortfarande göra så, men med fifty fifty går det inte, ÄVEN OM MAN ÄR HEMMA LIKA LÄNGE. Är inte det väldigt konstigt?
Föräldraförsäkringen ÄR individualiserad. Den är knuten till en individ, nämligen BARNET. 480 dagar per barn. Dessutom är den redan tudelad. Hälften av dagarna står på mamman och hälften på pappan. Vill man ha någon annan fördelning måste man själv, aktivt överlåta dagar till den andre. Detta görs skriftligen till försäkringskassan (man måste till och med lämna in ett riktigt papper, det går inte att göra på deras hemsida som allting annnat).
Sen håller jag helt med den förvånade pappan, hur många dagar man tar ut säger ju absolut ingenting om hur mycket tid man tillbringar med barnen. När jag jobbade heltid för ett år sedan var min man hemma med vår dotter i tre och en halv månad utan att ta ut en enda dag föräldrapenning. Vem tog hand om henne då? Ingen, enligt statistiken, eftersom ingen tog ut föräldrapenning.
Barn har inga socialförsäkringar (de har inte heller A-kassa eller sjukpenning, de har inte heller socialbidrag, de är beroende av sina vårdnadshavares ekonomi), de har föräldrar (inte alltid en traditionell ”kärnfamilj” med en pappa och en mamma heller för den delen*), föräldrar har föräldraförsäkringar – och andra kompletterande försäkringar – som de kan välja att ta ut eller inte, detta ändrar sig inte för att vi får lika många dagar.
Sedan. Varken jag eller pappan har tagit ut dagar, vi pluggade. Relevans? Ingen alls. Orättvist? Nope. Jag/pappan kunde slutat plugga. Vi gjorde alltså ett val. Men jag håller principiellt med om att statistiken inte alltid speglar perfekt tiden med barn, men det är likväl det bästa mått som finns för att peka på mönster och strukturer. Men nu är inte det huvudsaken för att individualisera den, utan för att individen är den adekvata liberala utgångspunkten, inte ”familjen” (vilket är den konservativa), ändå måste påpekas att föräldraförsäkringen har två systemfel som leder till strukturellt olikbehandlande av såväl pappor (som t ex får konsekvenser i vårdnadstvister) som för kvinnor i fertil ålder/mammor (det som kallas för statistisk diskriminering på arbetsmarknaden): och liberaler bör inte medverka till system som förstärker eller bidrar till någotdera. Liberaler borde principellt vara emot såväl familjepolitik som föräldraförsäkring, men det kommer inte inträffa (tyvärr), och de borde åtminstone vara alerta när systemet skapar strukturer som är negativa för _individer_.
*) Ska man diskutera utformningen av försäkringen bör man iofs notera detta som en möjlig problematik, så länge vi har juridiska normer för hur en familj får se ut försvårar det för en del individer i vissa typer av familjer att ta ut av försäkringen alls.
I praktiken säger du alltså att ”det spelar ingen roll hur mycket tid som spenderas med barnen, det är uttaget av föräldradagar som är det intressanta”. Märkligt säger jag.
I o fs lägger du in en passus i form av ”Men jag håller principiellt med om att statistiken inte alltid speglar perfekt tiden med barn, men det är likväl det bästa mått som finns för att peka på mönster och strukturer.”
Den första frågan jag då ställer mig är: Borde man inte först hitta en bättre metod för att mäta faktiskt föräldraledighet innan man ändrar föräldraförsäkringen?
Den andra frågan jag ställer mig (som dock egentligen är irrelevant) är om du har barn. För om du skriver att den inte speglar ”perfekt” blir jag mycket tveksam. Den speglar inte perfekt, den speglar inte speciellt mycket alls. Möjlgitvis speglar den lite taktik.
Innan jag fick barn tyckte jag också att en viss uppdelning av föräldraledigheten kunde påverka jämställdheten positivt. Jag är dock mycket tveksam till detta nu.
Sedan är det ju faktiskt så att nästan 80% av befolkningen är emot detta (både män och kvinnor) så att driva en sådan politisk linje är knappast hållbar.
Förvånad pappa, på frågan ”borde man inte först hitta en bättre metod för att mäta faktiskt föräldraledighet innan man ändrar föräldraförsäkringen?” är svaret nej. Det finns tillräckliga principiella skäl för att reformera.
Öh, nej, svaret är inte ”nej”, Martin. Däremot tycker du tydligen så, men det är ju en annan sak.
Det är ju helt tydligt att dagens liberaler fullständigt har tappat fotfästet. Dagens ”liberaler” tycker tydligen att kvotering är rätt och även att massavlyssning är rätt. Integritet och eget bestämmande är inget för dagens ”liberaler” tydligen.
Tredelad lösning är väl i sig inte orimlig på ett principiellt plan. Visst är det enklare att renodla sin ställningstagande och vara ”antingen eller”.
Jag vill jämföra med en vårdnadstvist där man inte har ”antingen eller”, utan där man länge praktiserat en skillnad mellan huvudsaklig vårdnad och umgängesrätt. Att dela på barnen varannan vecka är ibland inte möjligt och då har man i alla fall tidigare haft en praxis om varannan helg (samt några hela veckor om året).
Det rör sig om att säkra att ena hälften får något. Det är inte orimligt eller ologiskt, utan ren och skär trygghet åt den som riskerar att bli utsatt.
Förslaget om en tredjedelsuppdelning innebär i praktiken att man är för valfrihet för familjen men garanterar en tredjedel till endera parten. ”Familjen” förfogar i praktiken över 66-100% av valet. Det är inte individbaserat, lika lite som man kan masturbera fram ett barn.
Erik, vi talar inte om kvotering utan om att individualisera en försäkring som faller ut när man blir förälder.
F. Diddy, barn kan man få medelst runk så väl som utan sprut, genom insemination eller adoption. Att någon slags biologisk ”naturlighet” skulle vara allena vägledande för reproduktions- och vårdnadspolitiken har vi sedan länge lämnat bakom oss.
Martin. hur mycket du än vill göra en poäng där så kan du inte runka fram ett barn. Man kan inseminera och annat liksom fadern kan överge modern, eller rent utav dö. Då är det en annan fråga. Frågan gäller föräldraförsäkring i en familj, då är det också det som skall diskuteras. Och det gäller lesbiska par som inseminerat, lika väl som heteropar där barnet är avlat i mörkt rum under täcket.
Jag förstår verkligen hur du tänker Martin men känner personligen att systemet idag är tillräckligt. Dagarna är ju redan fördelade på mamman och pappan 50/50 och om man vill ändra det måste ett aktivt val göras där den ena föräldern ger dagar till den andre. Men det är en svår fråga helt klart.
Det jag stör mig på är att ni inte tycker att det är intressant att faktiskt ta reda på hur det ser ut idag, utan istället av ”principiella skäl” vill ändra. Det är sällan man gör så, nulägesanalys är vedertaget i de flesta områden innan förändringar genomförs. Dessutom säger ni i praktiken att det är ointressant hur den reella tiden som spenderas med barnet fördelas. För det finns ”principiella skäl”.
Tomato tomato. Individualisering är bara ett finare ord för kvotering.
Jag har barn, jag är väl insatt i dagens regler. Jag tycker inte att de är optimala, men att reglera dem ytterligare ger familjer mindre valfrihet. Det tycker jag inte känns liberalt. Inte på något sätt. Hur dagarna tas ut varierar nog nästan på lika många sätt som det finns familjer. Men återigen, det speglar inte hur tiden med barnet fördelas. Innan detta är klarlagt har jag mycket svårt att förstå varför man ska ändra.
En ändring som bör införas är dock att lägsta-nivå-dagarna ska kunna tas ut från första dagen. Dagens spärr är en begränsning för den föräldern som är ledig sist (oftast pappan)
F-pappan,
Trevligt för dig att du är insatt i det snåriga regelverket. Själv tycker jag att offentliga system ska vara enkla, det är både mer förutsägbart för individen och långt mycket billigare att administrera. Det är klart som korvspad att kvinnor tar ut mer föräldraledighet, betald eller obetald. Mig veterligen finns inga studier som pekar på att ansvaret för barnet delas lika trots det system vi har idag. Dina föreslagna studier liknar mer förhalning än omsorg om evidensen.
Men, självklart har du rätt i att om man ska inför individualisering så ingår en kartläggning om hur nuvarande system faktiskt fungerar.
Jag tycker 14 månaders ersättning är fantastiskt generöst och egentligen fullt tillräckligt. Att hålla på och fippla med halvtider och andra konstigheter hit och dit i åratal kan ju inte vara systemets andemening.
Individualisering och kvotering är inte alls samma sak. Hur skulle en individualiseringspolitik se ut för tillsättning av namn på en röstsedel, eller personer i en bolagsstyrelse?
[...] inte upptäckt att ett par liberala kamrater också diskuterar den individualiserade föräldraförsäkringen på sina bloggar. Medliberatisten Erik Svansbo summerar på sin blogg debatten mellan Hanna Lager [...]
[...] från Liberatibloggen som argumenterar för en individualiserad föräldraförsäkring hittar ni här här här här och här. Skrivet av Martin Ängeby | Taggar: flexiquality, individualiserad [...]
Leave a Reply