Dags att ta övervakningsproblematiken på allvar

Liberatisten Amanda Brihed, tillika ordföranden i Nätverket Svart Måndag, skriver idag på Politikerbloggen om behovet av att ta övervakningsproblematiken på allvar. Medförfattare är Elizabeth Catalán Morseby, styrelseledamot i Svart Måndag.

Syftet med artikeln är att skapa ett politiskt fokus på den digitala kommunikationspolitiken, kravsamhället och övervakningsivern inför det svenska ordförandeskapet i EU, samt det kommande riksdagsvalet 2010. Vi måste börja prata om de problem den samlade effekten av övervakningslagarna faktiskt innebär. Vart är samhället på väg, hur påverkar det individen och vilka effekter kan det få för hela det moderna samhället?

Håll undan!

Dagens politiker har alltför ofta missat i själva den grundläggande förståelsen för vad internet och digital kommunikation är. Vi måste förstå att internet idag inte är ett komplement till våra liv, utan att internet i stort sett är våra liv. Det digitala samhället har blivit en så grundläggande del av vilka vi är att det inte längre går att bortse från de effekter ett intrång i vår digitala värld faktiskt innebär.

Idag har vi information på våra hårddiskar som berättar precis allting om oss som är värt att veta. En resa genom en persons hårddisk och digitalt lagrade kommunikation eller spår av kommunikation kan berätta mer om dig och mig som individer än vi själva vet om. Genom användandet av sociogram (bland annat använt av den civila signalspaningsmyndigheten FRA) kan staten få en så tydlig bild av någon att de vet mer om henne än hon vet om själv. De ser mönstren hon själv inte är kapabel att se, kan dra slutsatser hon själv är oförmögen att dra.

En vanlig dag på nätet innebär sökningar på mängder av sidor, söktermer och butiker. Alla transaktioner på internetbanker, vid internetshopping, bankomatuttag, restaurangbesök eller kortbetalda köp i mat- eller klädbutiken registreras. Även information om vad du handlar, äter eller på andra vis betalar för registreras allt oftare. Liksom våra resor i den numera alltmer digitalt viserade kollektivtrafiken sparas.

Vi är inte längre anonyma i någon del av våra liv. Att sådan information sparas undan på ett eller annat vis är förstås inte ovanligt och inte heller överraskande för särskilt många av den nya tidens invånare. Att all denna information ska samlas upp i ett gemensamt och sökbart registersystem i statlig ägo för framtida bruk är dock något helt annat. Vill vi verkligen att staten ska veta precis allt som finns att veta om oss? Och kan vi vara säkra på att inget missbruk kommer att ske? Hur kommer denna information att hanteras i framtiden, och av vem?

Vi måste också fråga oss vilken roll sökjättarna på internet spelar för vår integritet och våra liv idag och imorgon. Vad innebär det att företag och webbplatser som Google, Yahoo, Facebook med flera får större och större tillgång till våra liv? Idag används informationen mestadels till att skräddarsy annonser på ett otal webbplatser runtom på nätet. Diskuterar du en eventuell knuta i bröstet med din vän på Googles gmail, får du förmodligen genast upp reklam för intimoperationer, underkläder eller något liknande.

Men den andra informationen du tillhandahåller genom din privata kommunikation, vart tar den vägen? Hur används den och varför? Och vem kommer att ha tillgång till den imorgon och under vilka premisser? Idag dyker festbilder publicerade på Facebook eller blogginlägg skrivna i all hast för två år sedan alltmer ofta upp i händerna på presumtiva arbetsgivare i samband med arbetsintervjuer. Och riskerna med denna utveckling bör vi förmodligen diskutera.

Kul i lördags och idag, men kanske inte om sju år.

Samtidigt tycks samhället vara på väg att förändras i en rasande takt idag. Det som tidigare var privat, pinsamt eller skamligt tycks idag vara något som alltmer är på väg att ta sig in på den offentliga arenan. Det är förmodligen på gott och ont. Samtidigt kan man ju spekulera i vilken effekt det kan få på samhällets alla tabun eller den allestädes närvarande jantelagen. Kanske kan det komma en hel del gott av denna utveckling också, då människor i högre utsträckning vågar vara sig själva och stå upp för vilka de är, vad de tror på och för sina intressen.

På Liberati.se har vi tidigare diskuterat möjligheter, för- och nackdelar i tillgängliggörandet av information som faktiskt finns registrerad hos den statliga och kommunala förvaltningen. Vi har diskuterat fördelarna med Googles Flu-trends och dylika lösningar. Det finns alltså många aspekter på frågan om internet, offentlighetsprinciper, privatliv och den moderna teknikens och samhällets fortsatta utveckling.

En grundläggande sak att ha i åtanke är dock rätten för medborgaren (användaren) att själv avgöra i vilken grad hon ska vara offentlig. Det är viktigt att vi själva får styra i vilken gran information sparas och används som rör oss på det personliga planet. Att använda sig av offentlighetsprincipen rörande verksamheter, badvattenkvalitét, information om hur bra köket på lokalkrogen är finns det många fördelar i.

Möjligheten att säga sin mening, uttrycka sig i ord, bild eller på andra vis är oerhört viktig. Rätten att uttala sig fritt avseende samhället och dess utveckling är en demokratisk rättighet som förmodligen knappast behöver ifrågasättas. Men valet att vara offentlig eller privat måste alltid läggas på individen.

På samma vis kan statlig övervakning, åsiktsregistrering och censur aldrig tillåtas i ett modernt och demokratiskt samhälle, därför att riskerna för missbruk, förföljelse hot och diskriminering är alldeles för omfattande. Risken att information som rör den enskilda individen hamnar i fel händer och/eller används för misskreditering, utpressning, hot eller för att sätta åt exempelvis politiska meningsmotståndare är alldeles för stor.

Våra digitala avtryck måste vara våra egna att styra över. Vad vi sedan väljer att göra med dem och i vilken grad vi sedan väljer att publicera dem och göra dem offentliga är upp till var och en av oss. Den dagen vår rätt till en grundläggande integritet ifrågasätts eller lagstiftas bort har demokratin drabbats av ett förödande slag som den kanske aldrig får chansen att återhämta sig ifrån.

Det är dags att flytta diskussionerna om den moderna digitala världen från det blockpolitiska skyttegravskriget och från den ganska minimala frågan om fildelning eller inte fildelning till en annan nivå. Det är dags att diskutera detta som en demokratifråga. En samhällsbyggnadsfråga för vår tid. Det är dags att ta övervakningsproblematiken och det moderna samhället på allvar.