Staten sitter på en guldgruva av information - hur utnyttjar vi den?

Ända sedan industrialismen nådde Sverige har offentlig verksamhet varit en av de viktigaste drivkrafterna för ett blossande och innovativt näringsliv. Det är staten som har planerat och levererat den infrastruktur som entreprenörer och företagare har kunnat bygga värde- och jobbskapande företag på.

När den liberale och driftige finansministern Johan August Gripenstedt skuldsatte Sverige upp över öronen för att bygga vårt stambanenät för järnvägen under den senare delen av 1800-talet var han inte bara framsynt som få, han lade också grunden för den enorma ekonomiska tillväxt som skulle komma att dominera det svenska 1900-talet.

Gripenstedt, en framsynt liberal

Infrastruktur är minst lika viktigt idag - betydelsen av järnvägen har vi till exempel ännu inte sett slutet av - men vi befinner oss i en tid då vi måste ställa oss frågan om den fysiska infrastrukturen ensam räcker för att skapa den välfärd och rikedom vi vill ha under 2000-talet.

Liberati anser att om vi ska kunna fortsätta skapa välstånd så måste vi ta vår digitala infrastruktur på allvar. Den digitala infrastrukturen är dock inte bara fiberkablarna i marken, trimmade kopparförbindelser eller ens det alltäckande 4G-nätet. Allt detta är grundläggande, men om vi inte fyller näten med innehåll, med information och tjänster för att använda informationen, är värdet av dem noll och intet, precis som järnvägen vore meningslös utan gods som transporteras.

Den offentliga sektorn som oförvitlig skapare och förvaltare av mycket av den mest värdefulla kunskap och information vi har skapat tillsammans kan och bör spela en viktig roll i att bidra till framtidens informationsinfrastruktur.

Data som infrastruktur

På nätet skapas värde genom intelligenta och oväntade kombinationer av data. Det som igår var meningslöst brus kan idag, tack vare låga transaktionskostnader och standardiserade protokoll, vara lika värdefullt som guld var i 1800-talets Kalifornien.

Google Flu Trends är ett utmärkt exempel på värdet som ytligt sett ostrukturerad data kan skapa. Tjänsten analyserar söktermer i Googles sökmotor efter ord och fraser som är relaterade till influensa, och kan genom dem beräkna och förutse utbrott av influensa på olika ställen i USA med mycket god prediktionsförmåga. Världshälsoorganisationen har använt liknande tekniker i systemet GPHIN sedan 2003 och Sarsutbrottet. http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2971869.svd

Men det är inte bara ett övervakningsperspektiv som nätet möjliggör. Hur vore det nu under försommareftermiddagarna om man kunde kontrollera hur bra olika badplatser är innan man väljer utflyktsmål?

Var ska vi bada idag då?

Och då menar vi inte glest uppdaterade och personligt hållna recensioner på en rekommendationssajt, utan funktioner där vi får aktuella bilder på trafikläget, senaste data från vattenkvalitetsundersökningar, temperaturmätning från meteorologiska stationer, vilka miljöpåverkande verksamheter som är aktiva i området, aktuella hälsovårdsinspektionsrapporter från de närmaste vattenhålen, till och med polisens rapporter från utryckningar till trakten.

Dessa data finns redan! Det vore en smal sak för vem som helst med lite tekniskt kunnande att knåpa ihop en snygg och begriplig kartbaserad tjänst som integrerar informationen - om bara informationshållarna, de statliga och kommunala förvaltningarna, skulle tillhandahålla dem över enkla webbtjänster i någon standardiserad form.

Den här tjänsten finns inte eftersom den offentliga informationen som ligger till grund för en sådan tjänst är lagrade i offentliga arkiv i pappersformat eller i digital form på någon handläggares arbetsdator eller på förvaltningens server. Den informationen borde göras tillgänglig via offentliga APIer via standardiserade protokoll så att medborgare kan ta del av den på ett eller annat sätt när de så önskar. Det behöver inte vara dyrt och svårt - det finns ytterst små praktiska hinder i vägen för att realisera sådana tjänster.

Exemplet ovan är bara ett av många man kan tänka sig. Vilka tjänster skulle kunna skapas om till exempel trafikinformation, byggplaner, lokalhistoria och sjukvårdsstatistik fanns tillgängliga? Bara fantasin och drivna människors förmåga sätter gränserna. Precis på samma sätt som Gripenstedt inte visste vilka företag som skulle utnyttja järnvägen, vet vi inte idag vilka värdeskapande aktiviteter som kan baseras på offentlig digital data.

Internationellt finns redan den politiska viljan

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn ger uttryck för en stark vilja att generellt se till att information som idag finns i förvaltningar i unionens medlemsländer skall kunna användas vidare och att: “Om möjligt skall handlingarna göras elektroniskt tillgängliga.” http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32003L0098:SV:HTML

Det kan låta som en låg ambitionsnivå, men direktivet syftar till att fastställa en miniminivå att börja från; direktivet siktar mot högre mål i förlängningen. På europeisk nivå har INSPIRE-direktivet skapat en gemensam digital informationsplattform för geografisk information som möjliggör en gemensam bas för många potentiella tjänster. http://aarhusclearinghouse.unece.org/news.cfm?id=1000186&year=2006

Barack Obama talade på liknande sätt under sin valkampanj om vilka möjligheter det finns i offentlig informationstillgänglighet:“… making government data available online in universally accessible formats to allow citizens to make use of that data to comment, derive value, and take action in their own communities.” http://www.universal-interop-council.org/specification

Framtiden är redan här

Helt nya utmaningar väntar förvaltningen

När offentliga data publiceras på det här sättet kommer det att få enorma konsekvenser. Medborgare kommer att tillsammans med förvaltningarnas informationstjänster kunna skapa sina egna offentliga tjänster; tjänster som idag ligger bortom förvaltningens möjligheter att skapa, då de varken har kompetens eller resurser att göra det och det inte heller ligger inom deras uppdrag.

Det är dock inte bara positiva möjligheter kopplade till den här utvecklingen. Det går att tänka sig obehagliga exempel där information om individuella medborgare kan användas på sätt som de inte själva önskar: kartor över ekonomiska förhållanden, smittskyddstatistik på hushållsnivå, eller information om grannars mellanhavanden med ordningsmakten. Det finns uppenbarligen möjligheter att förbättra livet för medborgarna genom en helt ny typ av samproducerade offentliga tjänster, men också hot mot deras upplevelse av egenmakt och självständighet gentemot samhället.

Den här utvecklingen kommer odiskutabelt att leda till en diskussion om offentlighetsprincipen. En av anledningarna till att vi praktiskt kan ha en så brett formulerad offentlighetsprincip som vi har är att det är relativt svårt och komplicerat att faktiskt gräva fram handlingar ur arkiven. Transaktionskostnaden är så hög att den förebygger okynnesbläddrande i materialet.

Om alla handlingar och potentiellt även all data som förvaltningarna idag förvaltar publiceras digitalt så att de blev sökbara, referensbara och samkörningsbara skulle det tvinga fram en helt ny syn på offentlighetsprincipen och vilken information den bör omfatta. Individer som behandlas i offentliga informationstjänster skulle behöva få rätt att ställa krav på hur information om dem sprids, kontrolleras och i förekommande fall korrigeras. Medborgare måste göras medvetna om de elektroniska spår de lämnar efter sig i kontakt med förvaltningen, spår som de redan idag lämnar efter sig i umgänge med kommersiella tjänsteleverantörer.

Liberati anser att de här problemen går att lösa, de måste lösas eftersom den positiva potentialen är alltför hög för att kunna negligeras. Helt nya tjänster skulle kunna byggas på de nya datakällorna. Tjänster som i högsta grad skulle bidra till vår välfärd och människors frihet. Den offentliga sektorns produktivitet skulle öka, då den offentliga sektorns tjänsteutbud växer utan att dess kostnader ökar nämnvärt.

Tjänsterna skulle oftast inte ha etiketten Stockholms stad eller Region Skåne. Snarare vore det kommersiella tjänster som driftiga entreprenörer snickrar ihop eller något som någon gör över en helg för att det är roligt och nyttigt. Dock skulle dessa tjänster frigöra den enorma potential som förvaltningen säkerligen skulle vilja utnyttja men som den idag inte har visioner, tid eller kompetens att använda kreativt.

Vägen framåt…

Vad vi vill peka på här är vad som är möjligt, för att öppna upp debatten. Oavsett vad, så skulle de tjänster som förvaltningen kan erbjuda öka dramatiskt. En förvaltning för medborgarna och framtiden I våra ögon är det i den här riktningen som samhället i stort redan rör sig. Det handlar om att applicera samma principer för offentlig datahantering som Amazon gjorde för detaljhandelsindustrin eller vad Ebay gjorde för den traditionella auktionen.

Sälj den på Ebay istället!

Om vi vill ha en förvaltning som är modern och effektiv är det här ett steg på vägen, men det är en väg kantad av helt nya utmaningar. Offentlighetsprincipen är bara ett av många ämnen som måste upp till diskussion. Framförallt vill vi se att förvaltningarna agerar medvetet och aktivt för att bidra till en framtida informationsinfrastruktur av hög kvalitet och auktoritet med medvetna användare, som själva bidrar till att skapa den digitala miljö de önskar.

Johan Bergelin, Liberati
Amanda Brihed, Liberati
Jussi Karlgren, Liberati
Alexander Bard, Liberati