Liberati som RSSDärför är sexköpslagen en morallag – och därför ska vi inte ha morallagar!
Denna text publicerades ursprungligen på Politikerbloggen: http://www.politikerbloggen.se/2009/05/08/19497/
Sexköpslagen är en morallag och ingenting annat än en morallag. Vi ska inte ha morallagar i modern lagstiftning. Vi ska ha en strikt etisk lagstiftning. Låt mig förklara hur det hela hänger ihop.
För det första är det enligt alla värdefilosofer, från Baruch Spinoza till Jürgen Habermas, en enorm skillnad mellan etik och moral. Etik är värderingar som filosoferna själva sysslar med. Etik bygger på självidentitet (det är därför etiker älskar att analysera historier som det grekiska dramat Medea). Vad ska jag göra för att bli den jag anser att jag ska vara? Vem blir jag inför mig själv om jag gör det ena eller det andra? Det innebär att etiken sysslar med orsak och verkan, och bygger på motsatsparet konstruktivitet mot destruktivitet.
Frågan som etikern ställer sig är: Vad är rätt och vad är fel för mig att göra för att jag så konstruktivt som möjligt ska kunna leva i enlighet med mina egna drifter och begär? När vi vill ta reda på vad som är etiskt rätt för oss att göra går vi till psykoanalytiker, kognitiva psykologer eller läser värdefilosofi. Och eftersom vi lever i ett sekulariserat samhälle där en uppsjö religioner och ideologier ska leva tillsammans i tolerans och demokrati, måste ett modernt samhälle bygga på en etisk lagstiftning. Därför betalar vi filosofer för att skapa god etik åt oss, och demokratin är i sig ett utmärkt exempel på en etisk och inte en moralisk princip.
Moral är däremot värderingar som teologer sysslar med. Moralen har sin grund i religionen och Människans relation till Gud och opererar enligt motsatsparet godhet mot ondska. Gud har ställt upp en massa regler som vi människor ska följa (t ex Tio Guds Bud, som alltså är tio moralismer). Eftersom Gud är allsmäktig behöver han – till skillnad från etikern – självklart inte förklara varför han har fått för sig det ena eller det andra. Vi får till exempel aldrig någon förklaring i Bibeln till varför vi ska hedra vår fader och vår moder eller varför vi inte ska mörda. Moralen är nämligen en blind order uppifrån. Sluta tänk själv, lyd!
Poängen med Moralen är förstås inte de godtyckliga reglerna i sig, utan att vi ska viga våra liv till att bevisa trohet och lojalitet gentemot Gud och den sanna läran i den heliga boken. Belöningen för en god moral är en plats i himlen och bestraffningen för en dålig moral är en plats i helvetet (om man inte hittar på genvägar som att Jesus tar på sig den dåliga moralen på korset förstås). Och vi ska inte underskatta Moralens enorma dragningskraft: De flesta människor tycker att det är bekvämt att ha en regelbok att följa utan att behöva tänka själva. Problemet är ju bara att då måste moralisterna hitta någon annan än sig själv som hittar på reglerna. Det är därför så många människor vill tro på figurer som Gud, Påven eller Den Obefläckade Kärleken.
För det andra är det en skillnad mellan moralism och nymoralism. Den klassiska moralismen kommer direkt från religionens värld. Moraliserande kristna, judar och muslimer fördömer icke-troende och stämplar dem som omoraliska för att de inte följer den rätta läran. Det gör de alldeles rätt i, det är i sig ett moraliskt påbud att syndare ska omvändas till den rätta läran. En kristen människa som fördömer en annan människa som väljer att köpa eller sälja sex gör alltså detta på goda grunder: Bibeln säger ju att all sex, utom den sex som sker mellan ett gift heterosexuellt par, är synd. Alltså är sexarbete (om transaktionen inte sker mellan två heterosexuella makar) automatiskt syndigt och därmed omoraliskt. Kristdemokraterna har alltså en anledning att tycka att sexköpslagen är en god idé.
Nymoralismen är däremot ett modernt påfund. Den består av moraliserande värderingar som INTE har någon grund att stå på. Nymoralistens dilemma är att nymoralisten vill hålla med moralisten men inte hittar någon logisk anledning att göra det. Nymoralisten kan exempelvis känna ett privat äckel inför olika former av sex. Då kommer Nymoralisten att plädera för att sexarbete ska kriminaliseras men försöka gömma orsaken till sitt lösa tyckande (det privata äcklet inför vissa former av sex) bakom en massa andra argument som egentligen inte har med saken att göra (sexarbete är slaveri, sexarbete är misshandel, sexarbete ingår i något slags påhittad ond struktur, och en massa annat ogrundat nonsens).
Eller Nymoralisten kan för all del känna att sex är någonting alldeles fantastiskt och speciellt som skiljer sig från allting annat som människor pysslar med (d v s sex är någonting religiöst). Men det är också bara en grundlös individuell känsla som inte har någon logisk allmängiltighet för resten av mänskligheten. Utan Gud kan sex nämligen inte vara heligt, det är etiskt bara en mänsklig aktivitet bland alla andra och då blir argumenten för sexköpslagen (att skydda det heliga sexet från det syndiga sexet) lika befängda.
Vi kanske har lust att mörda någon, men Lagen hindrar oss att göra det. Vi kanske känner hatkänslor mot bögar, flator och svartskallar, och vi får känna vad vi vill, men Lagen hindrar oss från att slå ihjäl andra människor. Lusten att mörda är inte kriminell, känslan av hat är inte kriminell, det är alltid handlingen som är kriminell. Lagen får därför på motsvarande sätt inte drivas av våra subjektiva känslomässiga nycker, poängen med Lagen och dess logiska etik är ju istället att hålla våra privata känslosvall i schack, just så att Lagen trovärdigt kan vara vårt gemensamma sociala regelverk.
Sedan ska vi inte sticka under stol med att makt korrumperar och är njutbart. Nymoralisten kan alltså vara avundsjuk på Moralisten för att Moralisten har Gud att ta till som ursäkt för sin vilja att trampa in i andra vuxna och myndiga människors liv, sätta sig på och bestämma över dem. Detta förklarar ju varför moralismer så ofta tenderar att spela på våra mest primitiva lustar och fördomar, till exempel Kyrkans fördömande av homosexualiteten, som bygger på den bland heterosexuella utbredda lusten att vara homofob. Eller det allmänna fördömandet av horan och torsken som snuskiga människor.
Men känslor är inga logiska argument. Därför tvingas Nymoralisten att låna Moralistens argument trots att argumenten därmed saknar grund. När det sedan uppdagas i debatten att de moraliserande argumenten inte hänger ihop (Gud saknas ju i ekvationen) låtsas Nymoralisten som att det regnar och skriker bara högre och högre. Till exempel genom att gång på gång insistera på att Nymoralisten ”verkligen inte är moralist”. Men bara för att man skriker någonting gång på gång betyder det ju inte att det är sant. Och nymoralister är just bara moralister som saknar grund för sitt lösa, slumpmässiga, känslosvallstyrda tyckande.
Det är visserligen förståeligt att inte alla människor klarar av att hålla isär logiken från sina privata fördomar och grumlar till logiken med en massa ovidkommande och outredda känslor. Men att det är förståeligt gör det inte intellektuellt hederligt eller logiskt hållbart, och nymoralismen har därför om möjligt ännu mindre i lagboken att göra än den klassiska moralismen.
Etikens utgångspunkt är att varje människa ska vara fri att leva sitt liv i enlighet med sina lustar och begär så mycket det bara går (utan att inkräkta på andra människors frihet att göra detsamma). Detta är i sig inte kontroversiellt, etiker på både höger- och vänsterkanten ideologiskt är helt överens om denna etikens grund. Det betyder att etiken kan komma fram till olika ståndpunkter vad gäller exempelvis abort: Om man anser att Modern är en människa medan Fostret inte är en människa så har Modern enligt etiken rätt att göra abort bäst hon vill. Men när Fostret blir ett barn, ett eget människoliv, är det Lagens uppgift att etiskt skydda Barnet och då är Moderns rätt till fri abort förverkad. Det är därför etiker ständigt ältar var gränsen går mellan Fostret och Barnet.
Sexarbete är däremot en aktivitet som sker mellan två vuxna och myndiga parter där den ena parten köper en sexuell tjänst av den andra parten, där parterna kommer överens om vilken aktivitet de önskar utföra tillsammans, och vilken ersättning som de anser skälig för detta utförande. Sexköparen kan backa ur affären för att priset blir för högt, sexarbetaren kan backa ur affären därför att han eller hon inte vill utföra den efterfrågade tjänsten, eller för att det pris sexköparen är beredd att betala är för lågt. Lägg märke till att det inte finns någon utomstående part med i transaktionen. Sexarbete är en överenskommelse och en akt mellan en säljare och en köpare som inte involverar någon tredje eller omyndig part.
Det här innebär att man kan etiskt försvara en tuff lagstiftning mot både slaveri, slavhandel, människosmuggling, misshandel och pedofili (barn är inte vuxna och myndiga och därmed kapabla att fatta beslut för egen räkning) men man kan INTE försvara en lag mot sexarbete på etiska grunder. Faktiskt inte alls. Det innebär att sexköpslagen är avslöjad som en renodlad morallag, den bygger inte alls på etik. Vilket innebär att de som pläderar för sexköpslagen är moralister, vare sig de är klassiska moralister eller nymoralister. Och eftersom vi ska ha en etisk och inte en moraliserande lagstiftning (Kyrkan är som bekant skild från Staten) så ska sexköpslagen avskaffas.
Man kan lätt få intrycket att detta inte är något som har diskuterats inom folkpartiet. Och om det har diskuterats så har det gjorts i en sorts samstämmighet som inte vill kännas vid din distinktion mellan moral och etik.
Hm, det finns något här….det är en sorts brist som i själva verket konstituerar den liberala (o-)möjligheten.
Jag håller med dig om att Det Liberala Projektet är en omöjlighet.
Kanske är det även just det som attraherar?
Nåväl, Politiken är en nödvändighet, särskilt i denna cyniska tidsålder med dess påtagliga mytbildning om dess post-politiskhet. Foucault hade mer rätt än han någonsin hade kunnat tro: Bakom nutidens fixering vid det estetiska projektet som konstituerande för subjektet står Foucault och Zizek och gråter över hur rätt de har, över hur denna yta döljer katastrofen under (tydligt manifesterad i nätets tilltagande fixering vid Det Reella som självförintelse).
Men var ska engagemanget ske? Vänstern är ju stängd och död i sin fixering vid multikulturalism och politisk korrekthet, vid dess pacifistiska kastrering som Slavoj Zizek skulle uttrycka saken.
Jag ser ingen annan utväg än den pragmatistiska. Och då kan pragmatismen lika gärna kombineras med liberalism (sund politisk praktik vad gäller nationalekonomi, stadsplanering, vardsgabesluten helt enkelt) som med en marxism som ändå inte lever idag.
Zizek har ju själv kandiderat politiskt en gång i Slovenien, och då gjorde han det för ett liberalt parti.
och vad gäller etik vs moral – nej, Folkpartiet har inte haft någon seriös ideologisk diskussion på 30 år, förutom i min hjälte Gunnar Fröroths regi på Ohlininstitutet med dess envisa försök (Fröroth är med i Liberati) att väcka det ideologiska.
Vi kan bara hoppas på den ideologiska renässansen. Är inte blåsten runt sexköpslagen egentligen ett bevis på det suget? Slarvar ni med ideologin? Nej, det ska ni inte få komma undan med längre. Typ.
En ideologisk politik kräver en solid bildningsgrund. Ibland undrar jag om våra vanligaste politiker kan skilja på Aristoteles och Aristofanes. Det finns väl dock positiva tecken till att det är svårare att komma undan med ideologisk oärlighet i dessa förtätade och förnätade tider.
Pragmatism utan redovisad ideologisk och etisk grund är enligt min mening livsfarlig.
Uppskattar replik.
Den liberalism du artikulerar lånar sig åt en sorts emancipatorisk diskurs, där begreppet pragmatism får en tyngre roll än man till en början kan ana. Jag får fundera vidare på det. Det vore dock av intresse att förknippa detta med vad Rorty i kap 4 av Contingency, irony, and solidarity kallar ”final vocabulary”.
Beträffande vänstern har jag inget att tillägga.
Men tanken om att det ”bakom” nutiden ”finns” något överhuvudtaget ter sig i mina ögon inte träffande för det du hävdar.
En metaforik som tar fasta på bakom/framför, yta/djup, uppenbart/dolt tycks i mina ögon inte göra rättvisa åt vad man skulle kunna mena när man säger att något är ett symptom på ”något”.
Det manifesta som aspekter på den verkligheten totalitet gömmer inte något ”annat”.
(Kommer att tänka på berättelsen om mannen som gick fram till det på en vägg verklighetstroget målade draperiet; draperiet dolde det faktum att det ej hade något att dölja.(vill minnas att Zizek återger denna anekdot i ideologins sublima objekt, kanske du vet.))
Så, liberalismens omöjlighet respektive möjlighet låter sig i mina ögon uppfattas som aspekter av ”liberalismens” ovilja att rota sitt tänkande i den faktiska myllan. Den mylla ur vilken dividen låter sig urskiljas som ett monismens ansikte.
Tror mig utan svårighet hävda att det inte är en tillfällighet att liberaler ofta hamnar i diskussioner rörande den juridiska överbyggnadens vara eller inte vara, där Individens rätt står mot dividens själva ursrpung. Men, kanhända har jag redan lämnat den pragmatiska frågan om
”var ska engagemanget ske?”
vänligen
”Det manifesta som aspekter på den verkligheten totalitet gömmer inte något “annat”.” Ska vara:
Det manifesta som aspekter på verklighetens totalitet gömmer inte något “annat”.
Otroligt intressant diskussion, Johannes och Malin!
Det finns som jag ser det ideologiska problem att lösa och så finns det kulturella problem att ta itu med.
Jag anser att politik på 00-talet måste byggas utifrån filosofer som Deleuze, Foucault och Rorty. Och jag har väldigt svårt att se hur det ska kunna ske inom en marxistisk eller ens en socialistisk ram, sett till den historiska erfarenheten. Jag håller med Rorty om att vi är hänvisade till att bedriva det politiska projektet inom den liberal-demokratiska ramen. Zizeks kritik av denna diskurs är konstruktiv och inspirerande men Zizek själv har inte presenterat något fungerande marxistiskt initiativ. Därför kombinationen pragmatism och liberalism – liberatisterna är alltså rortyianer par excellence.
Men Zizek är en utmärkt kritiker som vi alltid gör klokt i att lyssna på. Och han exponderar den liberala rörelsens stora problem: Oviljan att se drfter och begär som grunden för all mänsklig aktivitet, och därmed även som grunden för det liberala projektet. Liberalismen måste psykoanalyseras! Eller socioanalyseras, som jag och Söderqvist uttrycker saken i våra böcker. Och det är där sexköpslagsdebatten är en viktig dörröppnare. Vad döljer sig för rutten småborgerlig inskränkthet under den rådande politiska korrektheten? Hur får vi upp den till ytan och gör oss av med skenheligheten, så att vi kan bedriva en genuin politik?
Vad anser ni?
Ibland skenhelighet, men också svårighet att se något ur ett annat perspektiv än sitt eget och att förstå konsekvenser av sitt handlande. De ser ett problem eller missförhållande och tänker att det kan vi förbjuda, men tänker inte på att det inskränker andra människors frihet. De kanske känner empati och vill handla men utan att tänka efter blir det lätt fel. Som att ge pengar till en tiggare.
Floskler som människor vräker ur sig i politiska debatter för att försöka vinna billiga poänger måste ifrågasättas och påvisas att det är just sken-helighet det handlar om. Som det görs nu med sexköpslagen.
Redan i grundskolan är det viktigt att man får lära sig att ifrågasätta andras och egna slutsatser. Generation köttberget har fått dåligt med sådan träning och även kan jag tänka mig dagens religiösa friskolors elever.
Varje människas frihet är viktigast.
För att nu delvis återvända till sexköpslagen så är den intressant som symbolfråga, för att den inom sig rymmer den antika uppdelningen mellan ande och kropp, som kristendomen sedan odlat till en gräslig fulländning genom att koppla anden till alla goda värden och kroppen till alla dåliga.
Ovanpå denna traumatiska uppdelning ligger så nutidens panik, där alltfler människor faktiskt mist tron på ett evigt liv – men inte viljan till det! Kroppen blir genom en omvänd paniklogik helig och det gäller att få total kontroll över den, vilket syns i den hysteriska fokuseringen på hälsa. Samtidigt är kroppen fortfarande ful och farlig.
Sexarbetarna tydliggör konflikten, eftersom de använder den allra fulaste delen av kroppen i sitt arbete. De som förespråkar sexköpslagen förespråkar kontroll över kroppar, alla kroppar.
Liberalismen vilar trots allt tungt på föreställningen om den glänsande, fria, okroppsliga individen. Om en individ gör saker med sin kropp som rimmar illa med denna liberala idé om vad individen kan och bör vara, måste andra individer – samhället – rycka in och rädda den felande individen (själen) från den egna kroppens felaktiga begär och drifter.
Hur man rent praktiskt synliggör de fula motiven under de altruistiska uttalandena är en annan fråga. Själv brukar jag rycka fram på feminismens väg och ifrågasätta varför det bara är bildade medelklasskvinnor som vet vad kvinnor vill och som får bestämma själv över sin kropp. Varför kan inte den självklara rätten att säga nej motsvaras av en lika självklar rätt att säga ja?
Vilken kvasiintellektuell dynga…. i en demokrati skapas lagar av majoriteten och i detta fall har flertalet av ledamöterna i den beslutande församlingen på folkets uppdrag valt att stifta denna lag. Ni kan rabbla upp hur många fina ord som helst men vill ni ändra lagen måste ni skaffa en egen majoritet och då är det nog en klokare väg att försöka förklara era bakomliggande resonemang så att flertalet förstår. Läget nu är som jag tror sådant att de flesta inser att sexköp inte sker mellan jämnställda parter i någon större utstäckning även om det säkert kan förekomma, i det läget så har lagstiftarna ansett att det är klokt att värna den människan med en lag som förbjuder sexköp helt. På samma sätt som en lång rad av lagar skapats för att skydda medborgarna från att skadas eller utnyttjas otillbörligt.
Personligen hade jag gärna sett att jag själv kunde välja hastighet på de vägar jag kör men jag förstår att det kan vara klokt med en begränsning för att inte riskera att skada mig, mina medmänniskor eller åsamka samhället stora kostnader. På samma sätt kan man argumentera för denna lag, utöver det så kan man diskutera hur verkningsfull lagen är men det är en helt annan debatt.
Bästa Kitte,
kvasiintellektuell dynga är kanske att ta i. Jag tycker mig kunna följa resonemanget ganska bra, även om det kan vara litet utmanande ibland.
Att lagar skapas av majoriteten är i sig inget hinder för att plädera för ändra dem. Vilket är just vad Liberati och Alexander Bard vill göra i fallet med sexköpslaget.
Ditt sista stycke har två intressanta infallsvinklar som är värda att diskutera ytterligare. Den ena frågan är hur verkningsfull lagen är, vilket man rimligen borde kunna ta reda på med hjälp av olika undersökningar. Givetvis måste man ha intresserat sig för lagens konsekvenser, och genomfört dessa undersökningar.
Att samhället faktiskt skulle kunna gå in och begränsa somliga saker nämner faktiskt Alexander i just lagen: ”Vi kanske har lust att mörda någon, men Lagen hindrar oss att göra det.” Problemet är inte att det finns en lag, samhället vore framför allt väldigt odemokratiskt om man inte hade några lagar som skyddade till exempel demokratin, denna ej av naturen givna princip. Precis som det är fullt rimligt att stifta lagar för hastighetsbegränsning för att göra vägarna (och därmed transport) relativt säker för alla och envar.
Men kravet man borde kunna ställa är att lagen så långt det är möjligt bygger på sakliga fakta och inte (miss-)tyckande eller tro, eller blir lagar fattade i blindo. Och liberalismen vill alltså sätta den enskillda människans frihet högst och därmed ett avskaffande av lagen om sexköp inte skadar andra än möjligtvis dem det berör.
Kitte: Aj, aj du. Etiska och moraliska resonemang saknar alltså helt och hållet värde, och det enda som räknas är hur många röster man kan få ihop inom ramen för den representativa demokratin? Då handlar det definitivt om en pragmatism utan all grund och det finns betydande risk för ett majoritetsförtryck av de minoriteter som inte kan göra sina röster hörda på de gängse arenorna.
Att avfärda argumentation i viktiga etiska frågor som ”kvasiintellektuell dynga” är möjligen ett ställningstagande för realpolitik. Eller så är det rädsla för ett resonemang som stället krav på sakliga fakta och redovisad ideologisk kongruens.
Bard: ”Vad döljer sig för rutten småborgerlig inskränkthet under den rådande politiska korrektheten? Hur får vi upp den till ytan och gör oss av med skenheligheten, så att vi kan bedriva en genuin politik?
Vad anser ni?”
Vill minnas att jag adresserade frågan om vad som kan stå på spel i metaforer av det slag som med självklarhet återvänder till truismer; de är nödvändiga. Liksom dubbelmoral. Ett samhälle utan dubbelmoral är inget samhälle.
Till saken: Samhället står på en solid grund av förnekande.
.)
Socioanalys är ett utmärkt begrepp. För det är där pragmatismen står sig slätt. Pragmatism utan teori är…ja, vad, liberalism? (Givet kap 4 i Rortys bok så är det ej självklart på något sätt att liberaler av idag kan få någon som helst hjälp av Rorty. Det skulle jag hävda i vilken debatt som helst!
Om pragmatism innebär tankar av typen, vad ska vi göra nu? vad verkar bäst? Ska vi bygga fler bilar? ska man få sälja sex? osv så är det ett enkelt begrepp, men det är ju klart att du ej avser det. Det är därför jag är tveksam till relationen liberalism-drift. Särskilt om drift ska förstås som grund för nämnda liberalism. Jag bryr mig inte om vardagspolitik. Det är en svaghet.
”Vad döljer sig för rutten småborgerlig inskränkthet”?
Det liberaler borde fundera på är hur drift gives form, hur begär gives form, hur de KAN socioanalyseras som specifika mönster i människors liv, i samhällets liv.
Är det möjligt att som liberal omfatta att ”det mänskliga väsendet är inte något abstrakt som den enskilda individen hyser inom sig. I verkligheten är det summan av de samhälleliga förhållandena.”?
Om inte, varför? Om, hur kan det komma sig att man då uppfattar äganderätten som självklar?
Ha överseende med dessa disparata anteckningar.
[...] en annan liberal, Alexander Bard, skriver om samma lagstiftning med samma “argument”, och kommer fram till raka motsatsen: Sexköpslagen är en [...]
Alexander: intressant text! Några egna kommentarer kring lagstiftningen idag: http://martenschultz.wordpress.com/2009/08/05/sexkopslagen-tveksam-lagstiftning-obehaglig-retorik/
Leave a Reply