En genialisk liten bok om miljön och klimatet
Cambridgefysikprofessorn David MacKay har gjort det enda rätta: Han har slutat prata om klimathotet och satt sig ner och räknat istället. Ordentligt.

Tröttnade på pladdrandet, satte sig och började räkna, we like!!!
Resultatet är den häpnadsväckande boken Sustainable Energy/Without The Hot Air, som inte bara går genom hela miljö- och klimatfrågan från grunden, energikälla för energikälla, utan dessutom går att ladda ner gratis från bokens hemsida för alla som är trötta på känslosvallen i debatten och vill bilda sig en balanserad uppfattning grundad på fakta och ingenting annat: http://www.withouthotair.com/
MacKays viktigaste slutsats är att förnyelsebara energikällor som vind- och vattenkraft enbart kommer att kunna täcka en liten del av dagens och framtidens energibehov (förutsatt att vi t ex inte höjer vår energikonsumtion, utan faktiskt lyckas behålla den på dagens nivå). Det betyder att om vi ska minska konsumtionen av fossila bränslen och ändå behålla dagens totala energiförbrukning (vilket vi som mänsklighet totalt sett lär göra, med marginal) så har vi bara en lösning kvar, och det är en omfattande satsning på kärnkraften.
Detta alltså sagt av en matematikkunnig Cambridgeprofessor utan sponsorer i energiindustrin. Ibland är det uppfriskande med rak och tydlig matematik utan baktankar. I Liberati kallar vi detta för evidens.
Liberati som RSS
Kärnkraften kan vara ett alternativ beroende på vad man bestämmer sig för. Om det blir för dyrt att göra sig av med förbrukat kärnbränsle kommer vi hitta metoder att få ut mer energi av avfallet, vilket vi redan har börjat göra. Om det blir för dyrt och ohållbart att förbruka fossila bränslen kommer vi hitta andra energikällor eller sätt att använda energin effektivare, vilket vi forskar på hela tiden. Om vi bestämmer oss för att kärnkraft inte är något alternativ eller ser till att ta betalt för vad den verkligen kan kosta med alla risker inräknade så skulle vi hitta andra lösningar snabbare. Eftersom kärnkraft precis som fossila bränslen är en ändlig resurs är det lika bra att sakta försöka göra sig av med den eller hitta väldigt säkra och effektiva sätt att använda den samtidigt som vi hittar nya lösningar. Det vi inte vill ha beskattar vi så att utvecklingen går mot energikällor som vi vill ha. Att köra på med kärnkraft som vanligt är bara att skjuta upp problemet.
Man får också se upp med paniklösningar så att det inte blir som när vi bestämde oss för att gynna miljöbilar som drivs av raps vilket inte var en så bra lösning som vi först trodde.
(nyteknik.se brukar jag läsa ibland för de skriver mer om sånt här än SvD.)
Micke, vilka är Vi? Vem talar du om?
För övrigt rekommenderar jag Richard Heinberg’s bok The Party is over.
En artikel av nämnda författare på bokens tema här:
http://richardheinberg.com/world-energy-crisis
Ps. Tack för litteraturtips, efter några sidors läsning på en snygg sida inser man att David MacKay är ett fynd.
Vi är vi med rösträtt i Sverige.
Med risk för att stöta mig med dig tycks ”vi” ingalunda besitta den makt som vore önskvärd energifrågan.
Den makt som så griper om oss, och som ter sig hotande på outgrundligt och verkligt sätt, som inte har någon motsvarighet i historien – den makten tycks ej ligga i ”våra” händer.
Om energifrågan ytterst vilar på en sorts gradualistisk förståelse av vad som sker i naturen, samhället, så visst, det är sant, Rom föll inte på en dag, men en dag föll det.
Finner Havelocks dystra ord tänkvärda från The Revenge of Gaia: “Now is much too late to establish sustainable development.” (citatet står att finna i den bok Bard rekommenderar).
Skulle vara av intresse att se Liberati förhålla sig till Andreas Malms bok ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”, Atlas, 2007. ( Inser att Malm kanske inte är en poppis kille i liberala sammanhang, vad vet jag, men hans bok är ett mästerstycke i att röra upp det angelägna i det döljande som ”sustainable development” innebär.)
Med tanke på det intresse för filosofi som Liberati tycks hysa finner jag det angeläget att fråga om den tysta förutsättning som gradualismen utgör för det vetenskapsteoretiska utsagor som är legio.
Leave a Reply