Skadereduktion i Portugal - vad kan vi lära oss?

År 2001 beslöt sig Portugal att som ett socialt experiment avkriminalisera (bruk och innehav) alla droger, inte bara lättare droger som marijuana utan även kokain och heroin. Kritiker mot denna approach var inte sena att höra av sig, och man menade att detta skulle leda till en explosion av missbrukare och landet skulle fungera som en magnet för “drogturister”. Nu efter nästan åtta år med detta experiment börjar det bli möjligt att utvärdera konsekvenserna.  Glenn Greenwald vid Cato Institute har undersökt Portugal närmare och resultaten är både talande och anledning till reflektion. I en artikel för Salon slår Greenwald framför allt fast att det inte råder någon tvekan alls att avkriminaliseringen har varit en framgång.

greenwald_whitepaper

Det finns enligt Greenwald speciellt tre resultat som bör beaktas för att dra slutsatser om konsekvenser av avkriminaliseringen i Portugal (se grafer i artikeln på Salon):

1. Bruket har sjunkit bland ungdomar (16-18 år) mellan 2001 och 2006.

2. Bruket av “tyngre” droger (kokain) är lägre i Portugal än i många länder (åldersgrupp 15-64 år).

3. Bruket av “lättare” droger (marijuana) är också lägre än i många andra länder (samma åldersgrupp), exempelvis lägre än i Sverige.

De två sista punkterna blir än tydligare relevanta för att förstå relationen till kriminalisering när man tar i beaktande att före Portugals avkriminalisering var landet ett av de värsta när det gällde utbredning av drogbruk. Som Greenwald uttrycker det:

Prior to decriminalization — throughout the 1990s — Portugal had among the worst drug crises in the EU, if not the worst.  The more they criminalized, the worse the problems became.  After decriminalization, Portugal has among the best drug usage rates both within the EU and outside of the EU (especially when compared to the harshest criminalized countries, such as the U.S. and Great Britain).  Those are just facts.

Detta öppnar för en diskussion om vad och varför man kriminaliserar istället för att arbeta med att hjälpa människor och satsa på förebyggande och vårdande arbete? Kort sagt, om det förhåller sig så att kriminalisering förvärrar problem är det inte dags att diskutera alternativen?

Artikel: Glenn Greenwalds artikel om Portugal på Salon

Rapport: Glenn Greenwalds rapport på Cato (4mb)

Bookmark and Share
3 kommentarer to “Skadereduktion i Portugal - vad kan vi lära oss?”
  1. Annika Beijbom Says:

    Hej Louise,

    Jag var på Cato Institute i Washington DC i september förra året och träffade Jerry Taylor som är Senior Fellow där. Har sällan haft så rysligt roligt! (Finns bild på fejjan under mig om du vill se hur Jerry ser ut.) Det handlade om bla biobränslen och den gode Jerry var som en stenhård akademisk ståuppare när han sågade riktningen på miljödebatten. Har du också varit där?

    Visst borde alla substansberoenden behandlas som kroniska sjukdomar, inte som moraliskt förfall. Och, visst går det att se över användningen av skattepengar så att de går till bästa möjliga ändamål!

    Många evidensbaserade hälsningar!

    Annika Beijbom

  2. Louise Persson Says:

    Hej bästa Annika,

    jag har inte besökt Cato, men det finns många intressanta människor som arbeter för dem, bland annat Johan Norberg.:)

    I den mån man kan sära ut problematiska brukare från vanliga rekreationsbrukare (då det är möjligt är när människor söker hjälp eller under omständigheter som kräver hjälpinsatser) är det mer rimligt att betrakta det som ett fysiskt behandlingsbart tillstånd. Jag är inte så säker på att sjukdomsbegreppet är adekvat till fullo, men det är mer rimligt och fruktbart än att behandla tillstånd som moraliska defekter som är möjliga att straffa bort.

    Hälsar

    Louise

  3. Christopher Arnold Says:

    Nu är jag lite lat…

    Ni som läst rapporten säger den något om orsaken till att bruket minskat?

    För det måste väl vara avkriminalisering tillsammans med andra åtgärder som gett effekt?

Leave a Reply