Skatteverket fuskar med skattefusket

Skatteverkets rapport Skattefelskartan har ett drygt år på nacken, men eftersom den fortfarande figurerar som källa i massmedia kan det vara värt att titta till den igen - och att avfärda den en gång för alla. Som bland andra Företagarförbundet påpekat finns det nämligen stora problem kring hur det så kallade skattefelet har definierats och beräknats.

Vem är det egentligen som fuskar?

Skatteverket påstår att skattefusket i de minsta företagen uppgår till 62 procent av den redovisade skatten, vilket vore en uppseendeväckande siffra om den vore sann - men det är den inte. För att komma fram till en sådan hög siffra tvingas Skatteverket nämligen ta till en hel rad kreativa knep, som vart och ett av dem är ett felslut tillräckligt allvarligt för att slutresultatet inte borde tas på allvar.

Till att börja med begås en stor del av det påstådda fusket av företag som inte finns - Skatteverket har nämligen valt att definiera svartjobbande privatpersoner som “oregistrerade småföretagare”. Så om jag bränner hemma vid sidan av min anställning som IT-konsult, eller om min granne förskolläraren extraknäcker som barnvakt utan att betala skatt för det, räknas vi båda som skattefuskande småföretagare.

Vidare är Skatteverkets revisioner allt annat än slumpmässiga. Självklart genomförs revision framför allt i företag där misstanke om fusk föreligger. Resultatet av sådan revision extrapoleras sedan till att gälla för samtliga småföretag, även de som inte misstänks fuska. Det är som om Brottsförebyggande rådet skulle göra en undersökning bland internerna på Kumla och sedan dra slutsatsen att 100 procent av Sveriges befolkning sitter i fängelse.

Inalles är Skatteverkets undersökning alltså inte mycket att hänga i en massmedial julgran. Det är en klen tröst att även Skatteverket egentligen inser detta. De skriver nämligen själva att “osäkerheten i beräkningarna är i samtliga delar stor” och att “skattefelskartan [bör] användas med försiktighet”. Faktum är att de går så långt att de påpekar att “författarna (som är anställda på Skatteverket, min anm.) svarar själva för innehåll och slutsatser”. Om en myndighet inte kan stå bakom en rapport de släpper, kan jag tycka att de aldrig borde släppt den.

Skattefusk är ett ofog som minskar skatteintäkterna, försämrar konkurrensen och leder till orättvisor i alla led, men att i jakten på skattefuskare skjuta från höften och spreja hagel på alla små företag som råkar passera, det är lika ofint som det är felaktigt. Trots allt är det företagen och deras anställda som vi har att tacka för att vi alls har några skatteintäkter att fördela.