Myten om bonuspappan

Nyligen la folkpartiets jämställdhetspolitiska grupp fram de förslag som ska spetsa till jämställdhetspolitiken och det förslag som fått mest uppmärksamhet är att dubbla nuvarande jämställdhetsbonus från 3000 kr till 6000 kr.

Föräldraförsäkringen rymmer en liberal målkonflikt mellan valfrihet och jämställdhet, något som politiker alltför sällan framhåller i debatten av rädsla för att stöta sig med opinionen. Bevisligen VILL de flesta föräldrar ha ett snett uttag, för det är så det ser ut med dagens utformning av föräldraförsäkringen när föräldrarna får välja hur de fördelar dagarna. Samtidigt vill de flesta svenskar också ha jämställdhet på arbetsmarknaden. Här finns en politisk målkonflikt som kräver att vi politiker prioriterar. Jämställdhetsbonusen bidrar tyvärr till att dölja denna målkonflikt. Den är varken hackad eller malen då den inte lutar sig på att man valt någon av principerna. Helene Odenjung och Folkpartiets jämställdhetspolitiska arbetsgrupp förespråkar att ha kvar möjligheten att välja samtidigt som man går ut och säger att man inte accepterar utfallet. Detta är märkligt om ambitionen är en politisk reform som prioriterar jämställdhet, mindre märkligt om man ser till opinionen. Det vanligaste svaret på frågan om varför föräldrar tar ut ett ojämnt uttag av föräldraförsäkringen är nämligen att de inte har råd att låta pappan stanna hemma. Med detta svar verkar Odenjung och c/o låta nöja sig.

Men hur välgrundat är egentligen svaret att det är skillnaden i föräldrarnas inkomst som är den huvudsakliga förklaringen till att papporna bara tar ut 20% av föräldraförsäkringen?

Om det är ekonomin som styr uttaget borde rimligen en majoritet av dagarna tas ut av pappan i familjer där kvinnan tjänar mer än mannen. Resultatet av Föräldraförsäkringsutredningen ( SOU 2005:73 ) visar dock att så inte är fallet. Uttaget skiljer sig endast marginellt från hur det ser ut när mannen tjänar mest, vilket visar att löneskillnader inte har särskilt stort förklaringsvärde för uttaget av föräldraförsäkringen.

Däremot är löneskillnaderna ett ”politiskt korrekt” svar på en obekväm fråga; det är ju sällan som någon går vidare och frågar vad föräldrarna verkligen tjänar. Sanningen är att det i Sverige med progressiv beskattning och en generös föräldraförsäkring blir förhållandevis små skillnader i nettoutfall.
Vi har tagit fram ett verktyg som beräknar vad familjen förlorar på om den ena eller andra föräldern är hemma. Verktyget tar hänsyn till det som påverkar nettoutfallet som kommunalskatt, statlig skatt och jobbavdrag. Observera att vi inte räknat med någon jämställdhetsbonus alls i dessa exempel samt att vi räknat på en ersättning på 80 % av lönen för bägge föräldrar.

Två exempel på detta (skattetabell 30, Stockholm):

Modern tjänar 24 000 kr/mån
Fadern tjänar 34 000 kr/mån

Nettoutfall förlorad inkomst per månad för familjen om Fadern är hemma på heltid och Modern arbetar: 522 kr

Modern tjänar 19 000 kr/mån
Fadern tjänar 32 000 kr/mån
Nettoutfall förlorad inkomst per månad för familjen om Fadern är hemma på heltid och Modern arbetar: 1392 kr

Har Odenjung och c/o missat hur svag kopplingen mellan löneskillnader och det skeva uttaget är eller vågar de av rädsla för opinionen inte stå för att kärnan i problemet, nämligen möjligheten att välja och därmed möjligheten att välja ”fel”, bara har en heltäckande lösning?

Det är bra att partiet uttrycker en ambition att göra något för att papporna ska stanna hemma mer men vi tror att det vore bättre att anta den demokratiska utmaningen (som Bengt Westerberg kallat motståndet mot en individualisering) och föreslå den mer pragmatiska tredjedelslösningen där vardera föräldern får en tredjedel som inte kan överlåtas samt en tredjedel att fördela som de vill. Det är inte att gå hela vägen mot en individualisering som vi skulle önska, men sannolikt skulle det få mer effekt på uttaget samtidigt som partiet inte skulle underblåsa den bekväma men dåliga förklaringen till att papporna inte stannar hemma mer med sina barn. Pappor borde kunna göra jobbet även utan bonus.

(Fotnot: Verktyget finns att ladda ner på http://tidningennu.blogspot.com/2009/03/myten-om-loneskillnadernas-betydelse.html)

Jessica Bagge, Liberati tillika medlem Folkpartiet Södermalm

Magnus Källström, Liberati, tillika medlem Folkpartiet Sundbyberg

12 kommentarer to “Myten om bonuspappan”
  1. ErikW Says:

    (Fotnot: Verktyget finns att ladda ner på http://tidningennu.blogspot.com/)

    Hittar inte verktyget på den angivna länken.

  2. Per Says:

    Bra artikel.
    Vi hade faktiskt frågan uppe på lunchen igår bland mina manliga kollegor. De med minst barn och som planerade pappaledighet såg det inte alls som självklart att de skulle stanna hemma lika lång tid som mamman. Motargumentet var pengar. Jag vill, men vi har inte råd.

    Jag tror man måste spetsa till debatten och en kalkylmodell kanske nyanserar den ekonomiska frågan men så länge som det faktiskt finns skillnader så kanske man istället måste fråga: Har du råd att inte satsa på ditt barn?

  3. Magnus Källström Says:
  4. Karin Wästberg Says:

    Just uttaget av föräldraförsäkringen är ett dåligt mått på jämställdhet mellan mamma och pappa. Av lite olika anledningar har både jag och min man varit hemma i snart fyra månader med våra tvillingar. Medan jag har tagit dagar ut på föräldraförsäkringen har min man inte tagit ut en enda dag – inte ens de första dagarna efter förlossningen. Enligt statistiken är min man en ganska oansvarig pappa, medan han i skälva verket är lika mycket hemma som jag.

  5. Karin Wästberg Says:

    ”Själva verket” ska det ju vara i sista meningen.

  6. Jessica Bagge Says:

    Karin,

    tack för din kommentar. Det enskilda fallet blir svårt att kommentera. Vad forskningen dock entydigt visar är att korrelationen mellan antal uttagna dagar och faktiskt uttag i kalendertid är stark för män vilket inte är fallet för kvinnor. Kvinnor tenderar att, oavsett lön, sträcka ut ledigheten i kalendertid genom att ta ut färre antal dagar. Detta gör dem till mindre attraktiv arbetskraft än männen eftersom arbetsgivare givetvis prioriterar hög närvaro. Vi tycker detta är ett problem och för att lösa detta kanske man måste minska valfriheten på ett område (möjligheten att överlåta dagar) till förmån för högre valfrihet på ett annat (arbetsmarknaden för kvinnor)

    Vänlig hälsning

    Jessica Bagge

  7. Magnus Källström Says:

    Försäkringskassan tittat på hur längden av föräldraledighet korrelerar mot antal uttagna dagar med föräldrapenning och precis som Jessica påpekar så är korrelationen stark när det gäller pappornas uttag. Pappor tar generellt ut föräldrapenning för i stort sett alla de dagar de är föräldralediga.
    http://www.forsakringskassan.se/filer/publikationer/pdf/ana0414.pdf

    Publikationen tittar också på en del andra intressanta områden som t ex att varken mammans eller pappans inkomst har signifikant inverkan på familjens val av längd på föräldraledigheten.

  8. Maria Says:

    Artikeln, Myten om bonuspappan. Var välformulerad och bra skriven. Den manar till reflexion. Något som jag uppfattade som klart positivt var räkneexemplen, vilket ju visar svart på vitt att pappor och familjen inte behöver förlora så mycket ekonomiskt på att ta ut fler ”pappadagar”. Om detta kommer fram mer i media tror jag det i sig öppnar upp för ett större uttag av föräldraledighet hos män. Måste nog ändå säga att jag uppskattar det här med valfrihet ganska mycket, människor har ibland ganska olika situationer att ta hänsyn till.
    Idén tredjedelslösningen verkar dock vara lite lockande. Undrar bara om man inte kommer att ha möjlighet att skriva över dagar t.ex vid sjukdom på modern eller fadern? Kommer rätt nära mig då jag själv på grund av svår reumatism var sjukskriven i perioder när barnen var små.

  9. Karin Says:

    Så länge som det samstämmiga budskapet från MVC och BVC är att barnet ska helammas de första sex månaderna, och helst delammas, gärna som frukost, mellanmål och kvällsmat, tills det är minst ett år gammalt, och så länge som vi mammor lydigt rättar oss efter detta – oavsett våra inkomster i förhållande till våra makars – så kommer det att bli svårt att lösa upp den här knuten. Amningen gör bebisen så oerhört mammaanknuten (och omvänt, för den delen) att det är svårt att bryta symbiosen.

  10. Anneli Pierce Says:

    Till vilket pris?
    Många hyllar valfriheten, men förbiser/glömmer/väljer bort att se valfrihetens reella kostnader på långt sikt.
    Vad innebär det för en förälder att vara borta från arbetsmarknaden ett tag? Flera år?
    Aspekt ett: Finns jobbet kvar? Minns chefen mig? Vilken fortbildning har jag missat? Vilka har hånglat i kopieringsrummet?
    Aspekt två: Karrirämöjligheter? Hur begränsas min CV med bortfall i tid? Hur attraktiv är jag?
    Aspekt tre: Kriser i livet? Sjukdom, separation, död, olyckor… Vem drog nitlotten?
    Aspekt fyra: Pensionen…ja just det, hur blir det med den?
    Aspekt fem: Hur kommer det sig att mina barn, väljer den andra föräldern?
    Aspekt sex: VABB, vem ska bära dagarna? Jamen, såklart den föräldern som ”knutit starka band, lever i symbiosen och känner” barnen bäst.
    Aspekt sju: Föräldrardagar/ kontaktdagar/ inskolning dagis/ utskolning sex-års/ skoltiden/ läxläsning/ stöd/ skolk/ sjukdom/ utvecklingssamtal… visst blir det helt naturligt att den föräldern som tidigast knutit kontakt och ”känner” barnen bäst, fortsätter att axla manteln och pedagogiskt stötta barnen i kriser/utveckling under barndomen.

    Den stora frågan som jag vill flagga, föra upp på agendan är:
    Att dela/ inte dela FF är en alldeles för snäv ingång … vad innebär det att vara förälder, vad innebär ett 18-årigt föräldrarskap? Och till vilket pris?

  11. Karin Wästberg Says:

    Jessica, min poäng var just att alla kanske inte tar ut ur välfärdssystemens kassor och därmed finns med i statistiken, Det finns en mängd andra tillvägagångssätt (sparpengar, flexibla arbetstider, generösa arbetsgivare etc) som gör att även pappor är hemma med barnen, fast det inte syns. Min uppfattning är att föräldraförsäkringen, liksom alla andra försäkringar, ska vara individuell. Vi kan ju inte överlåta semestrar, a-kassa, sjukförsäkring etc till någon annan. Varför är föräldraförsäkrningen undantagen? Att vara förälder medför ju både rättigheter och skyldigheter.

  12. Därför är Liberatis feminister för en individualiserad föräldraförsäkring | Liberati Says:

    [...] som argumenterar för en individualiserad föräldraförsäkring hittar ni här här här här och här. Skrivet av Martin Ängeby | Taggar: flexiquality, individualiserad föräldraförsäkrning [...]

Leave a Reply